Det handlar om en pjäs av John Millington Synge som här transformerats till gotländska förhållanden i regi och bearbetning av teaterchefen Thomas Sundström.
Det irländska sammanhanget och miljön har behållits rakt av men spelet sker på gotländska. Ö som ö kan tyckas. Men det är en blandning som inte fungerar. När de irländska person- och ortsnamnen behållits tenderar gotländskan att kännas påklistrad.
Skeendet är komprimerat, det utspelar sig på vindpinad landsbygd omkring förra sekelskiftet, närmare bestämt under två dygn på ett torftigt värdshus befolkat av ett brokigt stamklientel. Den alkoholstinna stämningen bland kufarna bryts tvärt när en man uppenbarar sig och deklarerar att han just mördat sin far.
Oväntat framtonar dråparen, velige Christy Mahon (Fredrik Vahlgren), inledningsvis som just en hjälte hos alla. En gloria som inte varar för evigt. Handlingen gör flera vändningar och turerna är många.
Att skeendet är förlagt till värdshusets inre medför också att det blir mycket, för mycket, fönstertittande inifrån detta när för handlingen viktiga händelser utspelar sig utom synhåll för publiken. Fördelen är att det bäddar för många oväntade entréer. Lennart Bäck gör en som skulle fungerat i en splatterfilm. Och Evert Jansson är sevärt kanonfull när han dyker upp.
En smart lösning är när Bäcks cliffhanger från slutet på akt ett repriseras när den andra startar. En akt som är klart bättre än den inledande och som accelererar via några härligt tumultartade scener.
Farsinslagen är återkommande. Men "Hjälten" vill vara mer än så och avhandla allvarliga teman som generationsklyftor och frigörelse. Som bäst blir det via förekomsten av två starka kvinnor i denna manspräglade miljö.
Särskilt Anna Jankert får ut mer än förväntat av sin änkekaraktär när hon spelar ut rejält i kampen om hjältens gunst. Nora Ericsson som den unga kvinnan bakom disken vill skapa sin egen framtid. Hennes mjäkige fästman, den något John Cleese-framtonande Erik Törner, känns aldrig riktigt intressant.
Som helhet är "Hjälten" en föreställning som ger mer underhållning för stunden än förmedlar djupare eftertanke.
Avslutningsvis kan nämnas snackegrejen från pausen. I det till pubmiljö omgjorda caféet serveras irländsk Teeling whiskey för ett högt centiliterpris.