Fram till nyligen har amatörteatersällskapet Dabbu agerat i det dolda. I april blev det ändring på det. Då framfördes debutföreställningen "Historien om förestånderskan Frida Svensson" i en fullsatt bygdegård i Othem.
– Det var helt sanslöst. Det fanns liksom inte i våra vildaste fantasier att så många skulle komma. Jag hade förberett mig på att endast se de närmast sörjande i publiken, berättar Jörgen Hallberg, återinvandrad gotlänning och den som drog igång alltsammans.
Dabbu föddes i samband med ett PRO-möte 2017. Jörgen Hallberg, som har lång erfarenhet av amatörteater i Stockholm, var inbjuden för att "slå ett slag för teatern" och "få igång gamlingarna".
– Man utvecklas så länge man lever, och alla kan faktiskt spela teater, med rätt ingång. Genom att skådespela upptäcker man saker hos sig själv – dessutom är det jäkligt kul, säger Jörgen Hallberg.
Om han fick igång gamlingarna?
– Det fick han, fi sakran, säger Sylvia Hedin som blev drivande i den ABF-cirkel som bildades efter mötet.
I likhet med i princip alla som blev medlemmar var hon: 1. Pensionär. 2. Helt utan scenvana. Inledningsvis ägnade man sig åt enklare teaterövningar och improvisation.
– Man var tvungen att släppa på spärrarna, och det var lite svårt där i början. Jag var väl inte direkt försiktig av mig tidigare, men jag har helt klart fått mer kurage av det här. Det där med att ställa sig upp och prata inför grupp – det var ju inget vi 40-talister fick lära oss skolan. Men att läsa och lära sig repliker utantill är förstås inte det lättaste i vår ålder, säger Sylvia Hedin.
Pannan fick följaktligen djupa veck när Jörgen Hallberg efter några terminer kastade handsken: Var det inte på tiden att Dabbu spelade en pjäs i fullformat inför publik?
– Det kommer aldrig att gå, tänkte vi andra, minns Sylvia.
Riktig teater skulle det dessutom vara, inte någon fars eller revy. Och efter eget manus. Jörgen Hallberg fastnade för en verklig händelse som utspelades i Buttle 1938, ursprungligen återberättad för honom av historikern Anders R Johansson.
– Pjäsen handlar om en kooperativ butik och motsättningarna som uppstod där när förestånderskan efter 32 års föredömligt arbete tyckte att det var dags att hon fick något tillbaka. Styrelsen tyckte inte likadant och hon ersattes av en man, som genast fick högre lön, säger Jörgen Hallberg.
I långa stycken är pjäsen en ordagrann återgivning av protokollen från den tiden, blandat med improvisationer. Så inte undra på att Sylvia Hedin blev kallsvettig när Jörgen levererade "Historien om förestånderskan Frida Svensson" .
– Men det gick ju bra! Mitt självförtroende stärktes rejält efter att vi spelade den i april, säger hon.
Och nu ska den framföras ytterligare två gånger i bygdegården, fredag och lördag den här veckan.
Vad händer med er när ridån faller på lördag?
– Ja, vi åker väl till Mallis allesammans. Nej då. Dabbu har blivit en förening och gruppen kommer att finnas kvar – så länge Jörgen står ut med oss. Tanken är att vi andra ska komma igång att skriva. Vi har bildat en manusgrupp för det, säger Sylvia.
Ni kommer att fortsätta på den inslagna vägen? Ingen fars i framtiden heller?
– Nej, det vågar jag påstå. De flesta av oss är födda på 40-talet, vi har varit med om så oerhört mycket under våra liv. Så varför inte använda oss av det? Och skratt, det får vi tillräckligt av när vi repeterar tillsammans.
