Nora Ericsson spelade Pegeen Mike i Länsteaterns "Hjälten på den gröna ön", som hade premiär i februari 2020. Här tillsammans med Fredrik Vahlgren som Christy Mahon.
Senast Nora Ericsson stod på Länsteaterns scen var det i en av huvudrollerna i "Hjälten på den gröna ön", storsatsningen som knappt hann börja spelas innan pandemin satte stopp.
Den 8 oktober är hon tillbaka på Länsteatern, denna gång solo med den egna föreställningen "Spring tills du dör". Nora Ericsson, som tidigare var basketspelare, drabbades i 15-årsåldern av en ätstörning.
– Det är nog ändå många som känner igen sig, ätstörning handlar ju inte bara om att vara smal, utan om tankarna. Det handlar ju också om träningshets, om att ha hög press på sig själv, vilket nog många killar har, säger Nora Ericsson.
– Den är främst skriven för en ungdomspublik, men jag har även tagit med mina föräldrars och andra anhörigas erfarenheter, så den är för alla. Den innehåller mycket humor, men också allvar.
Som yngre var Nora Ericsson basketspelare, men drabbades av ätstörningar och träningshets.
Under många år levde hon med ätstörningen som en ständig skugga vid sin sida.
– Det dröjde tills jag var 25 skulle jag säga innan jag blev helt fri, säger Nora Ericsson.
Tanken på att göra en föreställning utifrån sina erfarenheter har funnits länge.
– Jag tänkte att när jag blir frisk så ska jag göra en föreställning om det här för att hjälpa andra, berättar Nora Ericsson, som först nu känt sig redo för att ge sin historia.
Att skildra ätstörningsproblematik och träningshets närgånget och trovärdigt, utan att gå in för mycket i detalj, har varit en balansgång.
– Mitt mål var att skriva en pjäs som inte innehåller några självklara triggers, säger Nora Ericsson, som tagit hjälp av människor som arbetar med ätstörningsproblematik för att undvika att på något sätt ska bidra till eller utlösa sjukdomen hos någon annan.
"Ätstörning handlar ju inte bara om att vara smal, utan om tankarna", säger Nora Ericsson.
I arbetet med föreställningen pratade hon också med sina föräldrar för att få deras perspektiv. Som anhörig är de viktigt att själv ta stöd och hjälp för att orka med, menar Nora Ericsson.
– Jag tyckte att det var jättehemskt att de pratade med sina vänner och på jobbet om det. Det var ju min största hemlighet, som inte fick komma ut för det finns ju så mycket skam i det. Det är väl lite det som det här handlar om också, att bryta den skammen.
I dag finns en större medvetenhet i samhället, tycker Nora Ericsson.
– Det har förändrats de senaste åren, man pratar mycket mer om psykisk ohälsa än vad man gjorde när jag var liten. Det märker jag också när jag pratar med ungdomar efter föreställningen, de ställer mycket smartare frågor.
Även om hon är angelägen om att få berätta sin historia, är det en utmaning att vara så personlig.
– Det är väldigt utlämnande och ibland blir jag extremt självmedveten när jag står på scenen och tänker "vad håller jag på med". Men ätstörningen är jag helt fri från i dag, så att prata om den i sig är inte jobbigt för mig, säger Nora Ericsson, som också ser ett värde i att vara så pass personlig.
– Samtidigt vet jag ju att folk ofta tar till sig saker bättre när man är personlig. Jag får ofta frågan "så du var med om det där" efteråt.
På lördag återvänder Nora Ericsson till Länsteaterns scen.
"Spring tills du dör", som hade premiär på Strindbergs intima teater i våras, är nu ute på turné och att komma till Gotland är speciellt för Nora Ericsson.
– Det är ju jättepirrigt, alla känner ju nästan alla och det handlar om mig och min familj – det är ju jättenervöst. Men jag hoppas att publiken kommer att gilla det, jag pratar ganska mycket gotländska på scenen och det känns ändå fint att komma hem.