Enligt en granskning, som DN gjorde för fem år sedan, är blott 13 procent av alla personer i de vanligaste läroböckerna kvinnor. Andelen minskade till och med i kapitlen om 1900-talet. I en bok fanns det fler namngivna nazister än kvinnor, kom DN fram till.
På Gotland lär vi oss om Tjelvar, Christopher Polhem, Avair Strabain, Jacob Dubbe och PA Säve. Men hur mycket vet du om Birgit Thüring i Bunge? Hon var den första kvinnan i Sverige som tog C-certifikat för offentlig flygtrafik, och hon arbetade som målflygare åt militären under 1900-talets mitt.
Eller har du hört talas om Betty Pettersson från Visby? Som trots sin uppväxt i fattigdom blev den första kvinnan i Sverige att ta en mogenhetsexamen (studentexamen). Och inte nog med det, blev hon även den första kvinnan att skrivas in vid ett universitet och den första kvinnan att anställas som läroverkslärare.
För drygt ett år sedan bestämde sig etnologen, tillika illustratören, Elin Hägg för att hon ville sätta de gotländska kvinnorna på kartan. Efter otaliga timmar med näsan i böcker och tidningar är den nu här: "Gotlands kvinnokarta – en guide till 50 platser"
– Det är en bok om Gotlands historia ur kvinnornas perspektiv, säger hon och fortsätter:
– Det här är inte tänkt som en "Best of"-lista. Det är inte en bok om de kvinnor som betytt mest, utan det är ett axplock av kvinnor som levt och verkat här.
Det svårare har just varit urvalet, säger Elin Hägg.
– Jag fick in så många förslag, det var överväldigande. Jag hade runt 100 namn som jag kokat ner till 50. Så jag förstår om man kommer att känna att någon fattas. Men det är bra, då kan man bygga vidare på det här.
Elin Hägg är bokens författare, redaktör och illustratör. För att ge boken dess grafiska form tog hon hjälp av formgivaren Knut Stahle.
– Historia måste inte handla om krig och kungar, påpekar Elin Hägg.
– Precis, och något man ofta glömmer bort när man ser tillbaka i vår historia är att det är kvinnor som fött, ammat och fostrat de där kungarna, fyller Knut Stahle i.
GT träffar dem på Tofta kyrkogård, där de står och beskådar skådespelaren Hjördis Pettersons grav.
Bagardottern Hjördis Petterson från Visby levde mellan år 1908 och 1988 och är en av Sveriges mesta skådespelare. Med nära 200 filmroller är hon tillsammans med Julia Cæsar den skådespelerska som medverkat i flest filmer i Sverige. På filmduken gestaltade hon ofta riviga fruntimmer och hon blev känd som hela Sveriges "satkärring" när hon spelade Lilla Fridolfs fru Selma.
– Många äldre på Gotland ser Hjördis som en självklarhet och tänker inte på att hon är en del av öns historia, säger Elin Hägg.
I sin bok har Elin Hägg fått en stor geografisk bredd bland kvinnorna – från sångaren, konstnären och debattören Elisabeth Hermodsson på Norsta Auren på nordligaste Fårö till den mytologiska sköldmön Veborg vid Barshageudd på Gotlands sydspets.
– Jag ville helst ha med kvinnor det redan finns skrivet om, så att den som vill söka upp mer fakta om personen kan göra det.
Elin Hägg har oftast hittat kvinnan först, och därefter berättelsen runtomkring henne. Men med Karin Kyner var det tvärtom. Hon arbetade som akterstäderska på S/S Hansa, som sänktes av en sovjetisk ubåt år 1944.
"Veckan innan katastrofen hade Karin varit och hälsat på vänner i Visby, och berättat att hon ville mönstra av eftersom hon var orolig för hur kriget påverkade läget på sjön", går det att läsa i boken.
Men det hann hon aldrig att göra.
När Knut Stahle gick igenom bokens underlag fastnade han för Hermanna Stengård från Rone. Det är hennes stickmönster, från samlingen "Gotländsk sticksöm", som fyllt bokens sidor.
En annan han fastnade för var lärarinnan Alma Dörring från Hejnum, som arbetade på öns lotsskolor.
– Det är häftigt hur det var förr på öarna runtom Gotland, hur man bodde och arbetade där, säger han.
Både Elin Hägg och Knut Stahle har arbetat ideellt med boken. Tack vare ekonomiskt stöd från Region Gotland och DEA, Föreningen för kvinnohistoriskt museum, har boken kunnat tryckas.
– Tanken var att vi skulle ha en releasefest och att vi skulle sälja boken på julmarknaderna, men det har vi fått skjuta på, konstaterar Elin Hägg.