Man skulle kunna säga att ladan där Tofta outlet en gång låg har genomgått en förvandling. På andra sidan trädörren finns inte längre prylar i alla dess former, utan istället intuitivt målade tavlor fyllda av känslor.
Ladan har blivit ett galleri och bakom förändringen står konstnären Fredrik Olsén.
När GT besöker honom är han i full färd med att fixa inför öppningen den 4 juli. Fredrik lyfter ner ett av sina verk från den vita väggen, vrider på tavlan och hänger upp den igen.
– Det här är en av mina favoriter. Den blir liksom en helt annan tavla beroende på hur den hänger, säger han och tittar på den stora duken föreställandes ljusstrimmor som tränger fram ur mörka moln.
Att han skulle bli deltidsgotlänning och öppna ett galleri i Tofta hade han knappt kunnat drömma om för tio år sedan, men precis som med mycket annat i Fredriks liv har slumpen, eller rättare sagt ödet, lett honom framåt.
Fredrik har tagit sig från att vara en kreativ tonåring i Föllinge utanför Östersund till att ställa ut på internationella konstarenor, och se sitt namn bara några meter ifrån Picassos.
– När jag var tonåring tyckte jag väldigt mycket om att rita skisser på kläder för män och kvinnor och jag tänkte att jag ville bli designer. Så när jag var 14 år åkte jag ner till en designer i Stockholm och lämnade in mina skisser. Jag trodde att det skulle kunna hända något då men de hörde aldrig av sig, säger han och skrattar kärleksfullt åt sitt yngre jag.
Att Fredrik har haft en stark tro på sig själv och sin talang råder det inga tvivel om, men samtidigt har det funnits stunder då han har vacklat. Under en lång period målade han inte alls.
– Jag flyttade till Stockholm som 18-åring och kom in i nattklubbsbranschen. Sedan blev det Ibiza och London. Men det var för mycket festande. Jag mådde inte så bra egentligen och flydde in i nattens galenskap.
Vändpunkten kom, på sätt och vis, när Fredrik blev blixtförälskad i en argentinare. Tillsammans bestämde de sig för att lämna England och flytta till pojkvännens hemland.
– När jag sa till mina vänner att: "Nu ska jag flytta till Buenos Aires och bli konstnär" så skrattade de. Då kände jag bara att: "Jag ska minsann visa er".
Under de två första åren i Argentina började Fredrik att måla allt mer, och en stor del av hans inkomst kom från de sålda verken. Dock skulle ett snedsteg i relationen bli det som skulle ge honom en riktig knuff i rätt riktning.
– Jag var dumt otrogen, men det är lite tack vare det som jag sitter här i dag. Kan du verkligen skriva det?! Jo, men skriv det. Det var ju så det var, säger Fredrik.
Otroheten ledde till att han och alla hans tavlor hamnade på en madrass i ett litet rum hemma hos en av hans vänner. En dag kom en kvinna och hennes assistent förbi lägenheten. De skulle köpa delar av vännens inredning och möblemang, men det som verkligen fångade kvinnans uppmärksamhet var Fredriks konst.
– "Gud vilka tavlor" sa hon och plötsligt ber hon sin assistent ringa till konsthandlaren Nazli, som kommer förbi och hon bara älskade tavlorna. Nazli sa åt mig att söka till Central Cultura Borges. Jag visste inte ens vad det var.
Trots det gjorde Fredrik som hon sa och av hundratals sökande var han en av de 13 konstnärer som fick ställa ut på centret uppfört i författaren Jorge Luis Borges ära.
– Under en vecka hängde mina tavlor bara några meter bort ifrån Picassos. Det var ju så sjukt.
Fredrik sålde alla sina verk, men prövningarna skulle inte ta slut där. För även om han åren därpå ställde ut i länder som Frankrike, Italien och USA, så råkade han 2015 ut för en beställare som lurade honom.
– Jag förlorade massa pengar och åkte hem till Stockholm och började jobba på krogen igen. Det kändes skit och jag sålde inte alls lika mycket längre. Jag sände ut fel signaler till universum eftersom jag inte mådde bra.
När storasystern såg hur Fredrik la målandet åt sidan fick hon till slut nog och sa åt honom att åka till barndomsvännen Daniel på Gotland. Nu är Daniels gård lika mycket Fredriks hem varje sommar.
– På Gotland hittade jag på något vis min själ. Här har jag fått ro till att måla och genom konsten har jag hittat mig själv. Samtidigt är resan jag har gjort större än någon skola. Nu gör jag bara vad jag älskar och målandet för mig är ren passion och kärlek.