Ja, det var väl bara en tidsfråga innan mordet på svenska journalisten Kim Wall skulle bli föremål för ännu en av dessa true crime-dokumentärer som formligen öses över tv-publiken, vecka efter vecka. Det känns mest som ett spektakulärt sätt att gotta sig i verkliga tragedier.
Den enda som förtjänar klart godkänt är den amerikanska ”I´ll be gone in the dark”, som baserades på undersökande journalisten Michelle McNamaras bok med samma namn.
Kim Walls försvinnande och det som hände därefter är mycket välkänt för oss skandinaver. Hon gav sig ut på en tur med "uppfinnaren" Peter Madsen i dennes egenbyggda ubåt. Hon försvann, Madsen kom med en rad olika förklaringar och detta fortsatte han med sedan man i vattnet hittat hennes styckade kropp. Till sist fälldes Madsen för mord. Senast vi hörde om honom gjorde han ett bisarrt flyktförsök, han greps i princip omedelbart och sitter nu åter bakom lås och bom.
Denna två timmar långa dokumentärfilm är uppdelad i två kapitel, "Brottet" och "Straffet". Med hjälp av en mängd klipp från dansk, svensk och internationell tv berättas det om Kim Wall, om Peter Madsen och om uppståndelsen kring försvinnandet, mordet och rättegången.
Man har gjort intervjuer med danska journalister som följde rättegången och med ett par som räknade Madsen som en vän och som nu står frågande inför dennes mörka sidor och undrar om de borde märkt något. Många filmbilder av vågor och skvalpande vatten förekommer. Allt är, som vanligt i denna genre, musiksatt med thrillermusik.
Sevärt? Nej, inte speciellt. Snarare väldigt långdraget. Det enda som är intressant är att serien ger en bra bild av vem Kim Wall var som journalist. De filmer som man har hittat på henne såväl privat som på uppdrag i andra länder ger en bra bild av vem hon var och vad det var som drev henne. I övrigt är detta en serie man kan klara sig utan.
Så då hellre den danska "Utredningen", den eminenta serien om det envisa polisarbete som ledde till att Peter Madsen kunde fällas. Det var inte en true crime-dokumentär, det var en dramaserie som på alla sätt var bättre och mer sevärd än "Undercurrent".
