I det nya programmet, som har premiär på Discovery+ och Kanal 5 nästa vår, åker gotlänningen Johnnie Krigström och hans vapendragare Mattias Särnholm land och rike för att förverkliga andras stugdrömmar.
– Vissa har haft stugan i generationer, andra har precis köpt den. Men alla har vi en relation till stugor – de finns i den svenska folksjälen, säger Johnnie Krigström.
Den inarbetade tv-duon kommer att få sällskap av Gustav Ovland, som blev ett omtyckt ansikte i SVT:s "Husdrömmar". Nästa vecka påbörjar de resan från fäboden i Haparanda i norr till torpet på Hallands Väderö i söder.
Men allting börjar på Gotland – på Rone ytterholme.
– Det är ett av få ställen på Gotland man har noll relation till, så det ska bli otroligt spännande. Det ser fantastiskt ut, säger Johnnie Krigström.
Den lilla strandboden som nu ska bli föremål för Kanal 5:s nya tv-satsning ägs av Roger Lundberg, Marc Thomasson, Bo Nilsson och Christina Johansson.
– Det var sonen som tyckte att det vore kul om det blev något gjort där ute. Vi har länge pratat om det men han har väl lite kortare tålamod än oss andra, säger Roger Lundberg.
Trots strandbodens spartanska tillstånd sker det att ägarna nyttjar den i samband med tillsynen av lammen som betar på ytterholmen.
– Ibland övernattar vi när vi kör ut djuren, och när vi jobbar där på dagarna har vi gått in och ätit mat där, förklarar Roger Lundberg.
Johnnie och Mattias egen stugdröm föddes för många år sedan.
– Under våra 20 år i tv-rutan har vi ofta pratat om att vi vill göra något med stugor. Ett år gjorde vi en skärgårdssäsong och det tyckte vi var fantastiskt roligt.
Vad är din personliga relation till stuglivet?
– Jag har sovit i många dragiga, kalla, jobbiga jävla stugor genom åren. Men även i de mest fantastiska stugor. Mattias och jag är romantiker och vurmar väldigt mycket för det här. Det får gärna vara lite jävligt.
Vad kan du säga om strandboden på Rone Ytterholme?
– Den behöver absolut mycket kärlek – och det har vi att ge, säger Johnnie Krigström och fortsätter:
– De här familjerna som vi kommer att träffa har tänkt och tänkt, och försummat och försummat. Det är ofta så det blir; man vet inte var man ska börja – och då börjar man aldrig. Ett gemensamt tema för stugorna vi ska till är att de är otillgängliga, då blir steget att göra något ännu större. Så nu kommer vi och uppfyller deras drömmar.