Bildkonstnären och skulptören Rolf O Eriksson fyller 80 år, och firar detta med utställningen "I väntan på musiken" på Galleri Gotland där han har samlat en del av sina verk.
– Jag målar ungefär det jag tänker på i stunden. Det är arbetet i sig som är det viktiga för mig, jag tror att det blir så för alla som är äldre, säger han.
Rolf O Eriksson har varit sommargotlänning sedan 80-talet, men flyttade hit 2008. Först bodde han i Fröjel men han är numera bosatt i Katthammarsvik. På Gotland har han tidigare ställt ut på bland annat Gotlands museum. Med nya utställningen lyfter han fram musiken, eller snarare frånvaron av den.
– Det är väldigt kargt i dag i hela världen, med krig och grejer överallt. Jag hoppas att musiken ska komma tillbaka, säger han.
På Galleri Gotland samsas hans skulpturer och målningar mellan 30 mars och 21 april. Flera av verken är nya, som ett antal mindre målningar Rolf O Eriksson gjorde från sjuksängen.
Mellan år 2004 och 2008 bodde Rolf O Eriksson och hans fru i flera länder i Afrika, mestadels i Namibia men även i Botswana, Angola, Zambia, Sydafrika, Ghana och Gambia. De ägnade sig åt biståndsarbete genom Afrikagrupperna och Rolf ägnade sig även åt konsten. Åren i Afrika har lämnat avtryck och konstverken han gjorde då finns med i utställningen i Visby.
– Det var stor materialbrist vilket gjorde att jag fick ta av det som fanns, säger Rolf O Eriksson, och visar några av konstverken där han till exempel använt förpackningar från tvättmedel som grund med en blyertsskiss över.
Vad fick er att flytta dit?
– Vi hade en handikappad pojke som dog och vi tyckte att vi ville göra något. Då fick vi jobb via Sida och Afrikagruppen, säger Rolf O Eriksson, och berättar att hans fru arbetade som lärare och de hjälpte bland annat till med att bygga brunnar och starta bagerier.
I ett naturreservat i Namibia i närheten där paret bodde fanns fågeln koritrapp. Den har speciella egenskaper som Rolf O Eriksson fastnade för, och fågeln dyker upp i hans målningar.
– Den har ätit sig så stor så den kan bara flyga en kort sträcka i nödfall. Ungefär så är det för oss också, säger han.
Vad har du tagit med dig från åren i Afrika?
– Jag har förstått att världen är ganska stor, och att det inte är så lätt att lösa saker som man kanske tror.