Människor kommer och går, byggnader uppförs och raseras – men stenarna, de blir i regel kvar där de alltid legat. Det märks inte minst på Gotland, detta kalkstenshawaii, som ön ibland får heta.
Konstnären Sam Smith är född i Australien; fram till nyligen hade han ingen aning om att det fanns en ö med detta namn mitt i Östersjön. Men han hade hört talas om BAC, det gotländska residenset som erbjuder konstnärer från hela världen möjligheten att komma till ön för att förverkliga sina projekt.
– Jag satt med en lista över olika tänkbara residens, men kunde inte bestämma mig för vilket jag föredrog. Men ju mer jag läste på om Gotland, desto mer självklart blev det att det var just hit jag skulle, säger konstnären under en pressvisning av utställningen under fredagen.
Vad var det du fastnade för med Gotland?
– Jag är nog fascinerad av öar i största allmänhet – jag har själv bott på flera sådana. Jag tror att det är något med att det finns en sådan tydligt markerad gräns mot resten av världen. Det leder i sin tur till mer eller mindre slutna ekosystem.
Sam Smith kom till Gotland första gången under våren 2017 för att göra research. Vid den tidpunkten hade konstnären en ganska vag föreställning om vad projektet skulle gå ut på.
Men under det flitiga resandet runt hela ön utkristalliserades till slut en idé: Sam Smiths konstprojekt skulle kretsa kring stenen.
– På många vis är stenen ett handlande subjekt i sig, ett subjekt som interagerat med människan och omvärlden på olika sätt under olika tidsperioder.
Sam Smith började leta platser på ön där detta förhållande kom till uttryck. Han fann bland annat Furillen, Närsholmen och Brucebo.
Utställningen ”Lithic Choreographies” utgörs först och främst av ett 50 minuter långt videostycke med samma namn. Till stora delar rör det sig om en sakligt dokumenterande film: Smith pratar med forskare och experter, iakttar de dagliga bestyren på ekobyn i Västerhejde, för att nämna några scener.
Men här finns också plötsliga utflykter i fantasin och spekulativa science fiction-inslag, som bryter mot den torra realismen. Allt kulminerar i ett surrealistiskt dansnummer med en svävande stenbumling.
– Jag föredrar att kalla ”Lithic Choreographies” för en experimentell dokumentär, där det inte är helt uppenbart vad som är fiktion och verklighet, historisk fakta eller konstnärlig gestaltning, säger Sam Smith.
”Lithic Choreographies” har vernissage i dag och kan ses på konstmuseet till och med april nästa år.