Sedan det fick sitt namn av makarna William Blair Bruce och Carolina Benedicks Bruce, har platsen andats konst. William var naturmålare från Kanada och Carolina en svensk skulptör, och den första kvinnan att bli bildhuggarelev på den Kungliga Akademin. Från 1900 till 1906 byggde paret Brucebo på Själsö strax utanför Visby. 119 år senare är huset i dag ett museum, men platsen är fortfarande full av kreativitet. Brucebostipendiet instiftades 1937 och har sedan dess varje sommar gett möjlighet för en kanadensisk och en svensk konstnär att få spendera sommaren i en varsin stuga med tillhörande studio, med en utställning i slutet på sommaren.
Årets stipendiater heter Winnie Truong från Toronto, och Natália Rebelo från Kungliga Konsthögskolan i Stockholm.
– Vi har fått mycket inspiration av vår vänskap. Vi skiljer oss stilistiskt, men båda har en feministisk underton, säger Winnie Truong.
– Våra arbeten skiljer sig, men vi är på samma våglängd och gillar att diskutera och beröra samma ämnen, säger Natália Rebelo.
Winnie Truong var inne på sin tredje sökning av stipendiet som varje år ges ut av Concordia University och varje år lockar många kanadensiska konstnärer. Men i år fick hon äntligen chansen.
– Det jag visar upp är ett slags hopplock av alla intryck jag har fått genom att vara här. Det är så lugnt med alla blommor och träd och en rejäl skillnad från Toronto. Därför valde jag att göra avbilder av den gotländska naturen som jag har slagit ihop med det feminina. Jag har lekt runt med den feminina fruktbarheten och det organiska samtidigt som jag har försökt fånga människans återvändo till naturen, säger hon om sina handgjorda pappersfigurer som hon visar upp på lördagens premiär.
Natália Rebelo tog nyligen sin examen från Kungliga Konsthögskolan. Som en extra bonus ges då en möjlighet att söka Brucebostipendiet. Vinnaren blev Natália som lätt sig inspireras av sitt skräckfilmsintresse.
– Jag har gjort en skulptur i metal som jag med hjälp av en projektor kommer projicera olika skräckscener igenom. Idén kom till för att jag älskar skräckfilm och gärna riktigt låg kvalité och mycket blod. Jag har dock länge varit fundersam kring varför det oftast var kvinnliga offer. Så jag har försökt att ta reda på varför det är så och om det blir samma känsla, även om man tar bort kvinnan.