Roland Olsson skrev ett manus som skulle bli teater förra året, men som stoppades av pandemin. ”Den får gå till arkivet direkt, eller förresten inte. Jag har ett framträdande på Bottarvedagen, då jag ska rappa och hålla låda, så lite nytta får jag av den i alla fall”, säger han.
– Det är klart att det är extra roligt att vi nu gör det här, man vet inte hur länge vi kan hålla på, säger Roland Olsson.
Han är både manusförfattare och skådespelare i Bottarveteatern, som brukar spela vartannat år på gutamål. Förra året skrev Roland Olsson ett manus till en föreställning som aldrig sattes upp.
– Den var mer aktuell och som en cabaret eller revy och skulle inte gå att spela i år. Det var dumt av mig att tro att pandemin skulle ta slut då, säger han.
Ändå väntade han in i det sista på att restriktionerna skulle lätta.
– Vi var rätt så beredda att köra, men sedan fick det vara max 50 i publiken och de skulle sitta på ett särskilt sätt. Då skulle vi vara mer poliser än att spela teater, säger Roland Olsson.
I år är det manuset inte längre aktuellt.
– Då är det säkrare med historia, säger skådespelaren Gusti Larsson om årets föreställning, som utspelar sig 1954.
Handlingen kretsar kring en solförmörkelse i en tid som annars beskrivs som ljus, med framtidstro och teknikutveckling. För karaktären Greta symboliserar ett nytt fordon såväl förändringar som frigörelse.
– Hon är en vanlig husmor som vill vara lite nymodig och skaffar sig en moped, berättar Anita Widén som spelar henne.
Föreställningen heter ”Gretas mupedn ansn”, som betyder Gretas moped en gång till. Det är nämligen andra gången som pjäsen spelas.
– Den är omgjord, men grunden är solförmörkelsen och hennes mopedtankar, säger Göthe Carlsson, som även var med förra gången, tillsammans med Roland Olsson och Anita Widén.
Roland Olsson i sin ena av två roller, som sockenpampen Gunnar. Han är på ett hemma-hos-besök och försöker värva medlemmar till en förening med en andelsfrys i Vamlingbo.
2007 ersattes dock den fjärde skådespelaren i ensemblen.
– Jag var inte med förra gången för att jag var sjuk i mitt hjärta. Då får man vara tacksam att man får vara med 15 år efteråt, säger Gusti Larsson.
Sedan hjärtproblemen åtgärdades har hon spelat teater i flera somrar. Inför den här säsongen var det en annan skådespelare som inte visste om han skulle kunna ställa sig på scenen igen.
– Speciellt när det var som mörkast i vintras, med ett cancerbesked mellan jul och nyår, säger Göthe Carlsson som nu har kommit ut på andra sidan, efter behandling av hudcancer i lungan.
Ensemblen och skådespelaren Göthe Carlsson är tillbaka, efter en cancerbehandling. ”Vi ger inte upp så lätt”, säger han.
– Nu är jag optimist, säger Göthe Carlsson och får medhåll av Gusti Larsson.
– Det ska vi vara allihop, säger hon.
Anita Widén tappade även rösten i början av repetitionerna, men hoppas att stämbanden ska vara läkta.
– Det är ett lagspel som man inte tar sig ur hur som helst, säger hon.
Tidigare år har de spelat dubbla föreställningar, men har minskat ner spelperioden.
– Skillnaden för oss är att det blir färre föreställningar, en om dagen, och det beror på hälsotillstånden, säger Roland Olsson.
Anita Widén som husmor och Gusti Larsson som gårdfarihandlare i sommarpjäsen. Den uppmärksammar solförmörkelsen som många såg från Hoburgen 30 juni 1954.
På scenen syns och hörs inget av det där. Skådespelarna använder höga röstlägen, energiska kroppsspråk och hjärtliga skratt. Genom teatern kan de gestalta ett samhälle som de själva minns och på ett språk som de fick lära sig som unga.
– Man förstår att gutamålet är dömt att försvinna och då vill man streta emot så långt som möjligt, säger Roland Olsson.
I teaterladan på museigården bevarar de kulturen och märker att det finns en intresserad publik.
– Det är mycket igenkänning för de gamla och säger mycket om historien för dem som inte var med, sammanfattar Gusti Larsson.
Inför kvällens premiärföreställning är de fyra veteraner som kan sin historia, sitt språk och sin teater.
– Det känns som vanligt, säger Göthe Carlsson.
Anita Widén, Gusti Larsson, Göthe Carlsson och Roland Olsson på scen i pjäsen ”Gretas mupedn ansn”. En favorit i repris på Bottarveteatern. ”Det är 15 år sedan vi spelade den sist och vi har blivit 60 år äldre, tillsammans alltså”, säger Roland Olsson.
SOMMARTEATER 2022
- Bottarve museigård - ”Gretas mupedn ansn” med Bottarveteatern, 7-17 juli
- Närsakar - ”Sjopalovich resande teatersällskap” med Teater Theatron, 29-30 juli
- Gangvide farm - ”Vart tog min Igloo vägen?” med Boulevardteatern, 20-23 juli
- Roma kungsgård - ”Två herrars tjänare” med Romateatern, 29 juni-16 augusti
- Teatervagnen - ”Stormen” med Romateatern, 15 juli-31 augusti
- Kneippbyn - ”Pippiteater” med Länsteatern, 27 juni-21 augusti
- Studion i Burs - ”Vinga på villovägar” och ”Jag är här” med Teaterambulansen, 22 juli
- Vamlingbo kulturscen - ”Othello”, 30-31 juli, och ”Korten på bordet”, 5-7 augusti