Det görs mängder av insatser för en bättre miljö av engagerade personer på Storsudret, alltifrån lite större uppmärksammade projekt som "testbädden", alltså IVL:s projekt kring grundvattenfrågor, till mindre kända insatser. 2018 väckte Allan Larsson och Jan Larsson i Vamlingbo tanken på att dokumentera det som uträttats. Anita Widén, med erfarenhet av två tidigare böcker, tillfrågades om hon ville vara redaktör. Efter lite betänketid kring en bok med fokus på kanske svåra miljöfrågor tackade hon ja.
– Jag såg möjligheten att lyfta fram engagerade personer som arbetar i det tysta, säger hon.
Hon är uppvuxen i Hamra och har sedan bott i Vamlingbo i decennier. Havet finns ständigt närvarande. Och med det livslånga perspektivet ser man smygande förändringar:
– Som barn cyklade vi till Grumpe och badade vid bodarna. Då var det sandbotten, idag är det dy.
Hanna Mi Jakobsson har gjort intervjuerna, skrivit texterna och fotograferat. Också hon har en nära relation till havet:
– Jag har mina bästa barndomsminnen härifrån och nu har jag valt att bo här, nära naturen. Det har varit en förmån att få arbeta med att skildra människor och miljö i bygden.
Hanna Mi har också två tidigare böcker bakom sig, senast "Ekomerika", om en flerårig cykelfärd över de båda amerikanska kontinenterna.
På lördagen var det boksläpp för den nya Östersjöboken. Det skedde i Vamlingbo prästgårds trädgård, under former som säkrats för att hindra coronasmitta, så gott det nu låter sig göras. Till de korta invigningstalen hade ett trettiotal personer slutit upp. Flera av dem finns med i boken, som dels innehåller väldigt många exempel på miljöprojekt, dels personporträtt ägnade åt relationen till vatten och hav i bred bemärkelse.
Det är ingen tung bok att läsa, tvärtom, mycket bilder och många korta men ändå lärorika kapitel om syresättning, strandstädning, fiskodling och om släke som resurs. I ett kapitel berättar lantbrukaren Jan-Erik Jacobsson, Näs, om hur en liten våtmark, en så kallad gäddfabrik, kom till. Citerad ur boken: "första gången jag hörde talas om det tänkte jag på en fyrkantig plåtburk med skorsten..."
Och så finns en rad personliga reflektioner. Väder och klimatobservatören Arendt Engström, Sundre, har mätt ytvattentemperaturer i 41 år och citeras i boken: "Egentligen känns havet oföränderligt, men så är det inte. Man ser inte vad som händer under ytan."