Vi träffar Mathias Wilson ett par dagar före vernissagen. Han har anlänt för cirka en timme sedan och har just lyckats kånka in de flesta konstsmidesföremålen i Naturum. Det har gått i flygande fläng, men det börjar kännas i ryggen säger han.
Hur mycket väger utställningen?
– Åh, det vet jag inte riktigt, men det är några tyngre föremål som säkert väger 20 kilo, säger han.
Utställningen som öppnade den första april har han döpt till "Uppflog och ansättningar". Uppflog är benämningen för när en flock fåglar lyfter gemensamt och ansättning är ett litet märke smeder gör för att veta var de ska börja smida.
Mathias Wilsons intresse för smidet började redan i slöjden på mellanstadiet. På gymnasiet sökte han sig till en friskola och en linje som kunde erbjuda allsidigt hantverk på schemat. Han lärde sig grunderna till smidet och blev därefter lärling hos en mästare vid en smidesverkstad i Södertälje. 2011 startade han företaget Stålfågel smide och fick i samma veva ta över verkstaden där han arbetar med både konst- och brukssmide. Och så här 10 år efter detta hoppas han nu kunna ta sitt mästarbrev.
Stålfågel – varför blev det just det namnet?
– Ja, jag kanske inte hade valt det idag. Det kallar man ju ett flygplan och det finns ett musikband som heter så. Men smide och fågelskådning är mina största intressen. Sen tycker jag att det är ett ganska minnesvärt namn, skrattar han.
Han visar runt bland sina smidesverk, de flesta nygjorda för utställningen i Vamlingbo. Fåglar i susande säv, i träd och på grenar. Ugglor i kubik, sångsvanar i en isvak, tre vingpennor från kungsörn – uppförstorade tre och en halv gång. Ett får med fantasifullt formade horn fick också plats i utställningen för att belysa vikten av samspelet i naturen och naturliga betesmarker.
– Det är kul att få göra nya saker och testa nya idéer. Anledningen till att jag håller på är ju för att se vad jag klarar av och hur långt jag kan pressa mig både idémässigt och hantverksmässigt. Att sedan få visa upp smidets möjligheter och relevans idag. Varmsmide handlar ju inte bara om vikingatiden.
Mathias har främst arbetat med hammare när han format sina fåglar, han vill inte använda sig för mycket av morderna slipverktyg. Därmed får också hans konstverk ett alldeles eget uttryck.
– Jag försöker inte göra perfekta fåglar som Lars Jonsson. Om jag skulle göra det skulle jag aldrig kunna sluta och bli färdig. Jag skapar fåglar i grova drag och duttar inte för mycket. Det mest intressanta är att det känns som en fågel.
Det var tack vare Mathias fru som han kom att upptäcka Gotland 2007. Hennes familj har hus på ön sedan lång tid tillbaka. Paret provbodde till och med på Gotland ett år. Men Mathias hade svårt att disciplinera sig och arbeta i smedjan åtta timmar om dagen när han var här. Det fanns så mycket annat att pyssla med i trädgården och det blev förstås en hel del fågelskådning. Nu är de här så ofta de kan.
Hur har du tänkt när du har skapat utställningen? Är det ett urval av favoritfåglar som du arbetat fram?
– Jag gick en grundkurs i fågellära på Stockholms universitet. Den kunskapen var så spännande och den vill jag dela med mig av. Sen styrs jag ju av vad jag faktiskt kan göra. Men ja, det är väl favoritfåglar... fast alla fåglar är ju egenligen favoriter. Man måste begränsa sig.