Båda är medlemmar av Arvika konsthantverkskooperativ som är landets äldsta och firar hundraårsdagen om fyra år. Sina ateljéer och butik har konsthantverksparet i ett tidigare ålderdomshem i Ölserud, som ligger mitt emellan Karlstad och Arvika. Basen när de är på Gotland har de sedan 30-talet år i Ljugarn, i ett hus byggt av Kerstins far. Men ingen av dem har hittills haft någon utställning här.
– Därför är det extra roligt att nu komma hit och visa vad vi gör, menar Anders Fredholm.
Han känner till en hel del av av de gotländska keramikerna, flera har han haft på de kurser i glasyr som han håller.
– Jag jobbade innan med kemi så jag förstod glasyr väldigt lätt. Keramiker är oftast inte som jag, naturvetare, utan humanister och har ofta svårt för glasyr.
Hans kunskaper på det delområdet avspeglar sig också i att han arbetar och bränner dels med saltglasyr, dels med orientalisk (kinesisk, japansk, koreansk) glasyr, i vedugn respektive gasugn.
Med keramik har Anders arbetat sen slutet av 70-talet. Men från början var det foto som gällde. Den ändrade inriktningen var faktiskt en sedan 25 år Gotlandsboende keramiker orsaken till. Detta sedan han börjat på en estetisk folkhögskola i Värmland.
– Där var Mia Grönkvist Olsson, Slite, min keramiklärare. Jag bara la ifrån mig kameran och var sen helt fast i leran.
– Men kameran har jag sen alltid använt för att dokumentera min keramik men inte som konstnärligt medel.
Anders Fredholm gör framför allt bruksföremål men även unika ting.
– Jag tycker om att göra saker folk tar i. Bland annat kan väggfaten här på utställningen användas, det är inte roligt att hitta dem i vitrinskåp sen.
Kerstin Löfgren handmaskinstickar och hon älskar ull.
– Jag jobbar bara i ullgarn. Det är något ursprungligt med ullen som är ett fantastiskt material; ur miljöaspekt, värme, smutsavvisande.
Gotlandsull arbetar hon dock inte med just nu.
– Ullen i tröjorna här är från Shetlandsöarna och Danmark. Den måste fungera i stickmaskin, den är ens redskap som en vävstol, så det går inte med vilken som helst och Gotlandsullen är svårare i stickmaskin.
Helst stickar Kerstin Löfgren kläder.
– Tröjor, schalar, mössor och ibland klänningar. Det är så roligt att se folk på stan i min tröja, de är unika.
Främst är det mönster och färgsättning hon är intresserad av och gärna sådana från 1950-talet.
Makarna mixar sällan sina tekniker men det händer. Deras förra gemensamma utställning hette "Vårt 50-tal", det decennium där båda är födda och som de gillar.
Utställningen på GKF Galleri har vernissage den 6 oktober och pågår till den 30 oktober.