Många av de 60 bygdegårdarna på Gotland brukar ha flitigt bokat under vår och försommar, ofta hyr sällskap in sig för bröllops- eller studentfester.
Så har det varit även i år. Men så kom corona-krisen.
– Det har blivit många avbokningar på kort tid. Det kommer att bli knepigt för många att betala räkningarna, säger Eva Pettersson, där vi ses i den tomma lokalen.
Eva sitter i distriktsstyrelsen för Gotlands bygdegårdar och är även ordförande i Väskinde bygdegårdsförening.
Just där har varje helg varit bokad för glam och glädje, från 1 maj till september månad. Men när coronaviruset ändrade alla förutsättningar började också avbokningarna komma.
– Maj brukar vara fullsmockad, nu har vi ingenting kvar. En del har flyttat fram bröllopet till hösten, andra till nästa år. Vi själva har ställt in "Väskindesalonger" och nu funderar vi på hur vi gör med Valborg, säger Eva Pettersson.
Det positiva i allt negativt är att de flesta föreningar äger sin egen bygdegård, de räkningar som ska betalas gäller fasta avgifter som el och sophantering.
– Det gäller att hålla ner kostnaderna nu, i Väskinde drar vi ner värmen nu och stänger havrepannan helt första maj. Regionen har ju aviserat anstånd med renhållningsräkningen, jag hoppas det blir så, säger Eva Pettersson.
Samma bekymmer upplever man i Rone. Yvonne Winarve är ordförande i bygdegårdsföreningen där:
– Vi hade enormt mycket bokningar i mars, april och maj, det var dans och allt möjligt, nu är det allra mesta avbokat.
Nu visar kalendern endast ett par bröllop i juni, men även de är naturligtvis i farozonen.
Trots att man i Rone tappat femsiffriga belopp i intäkter står man än så länge ekonomiskt stadigt tack vare fjolårets revyer som lockade mångtusenhövdad publik.
– Tack och lov är det så, det är väl samma i Väskinde, gissar jag. Men Påskfesten har vi fått ställa in, den tjänar vi annars mycket pengar på. Och sedan väntar kubb-VM, inget vet hur det blir med det, säger Yvonne Winarve, i fjol utsedd till Årets eldsjäl på Gotland.
Bygdegårdarnas Riksförbund har, sedan regeringen avsatt 500 miljoner i akutstöd till kulturen, sänt en skrivelse till Kulturdepartementet och påtalat bygdegårdarnas unika roll som lokalhållande föreningar, en förutsättning för scener för kultur runt om i hela landet.
Redan idag har viktiga inkomster förlorats nationellt, allt från belopp på under tusenlappen till över 100 000 kronor.
I Gotlands bygdegårdsdistrikt följer man förstås Folkhälsomyndighetens bestämmelser om sammankomster med maximalt 50 personer.
I de större bygdegårdarna runt ön, de som rymmer ett par hundra personer, är viss verksamhet därför möjlig. I de allra minsta är det bommat för våren.
På tisdag genomförs bygdegårdsdistriktets årsstämma från Väskinde bygdegård via webben. Förra veckan hölls Väskinde fiberförenings årsmöte vilken också sändes digitalt. Det gick utmärkt.
– Och det är ju en möjlighet som många bygdegårdar kan erbjuda, en plats att hålla webbsända möten, menar Eva Pettersson.
Vad som högst sannolikt dock inte blir av är den förbundsstämma som var planerad att hållas i Slite sista helgen i maj, då var (nåja) hela bygdegårds-Sverige tänkt att komma till ön.
Vid årsskiftet var 1 447 bygdegårdar, bystugor eller liknande anslutna till Bygdegårdarnas riksförbund.