Det var för några veckor sedan som Berit Falk Lundberg tillsammans med sin man John klättrade den branta stigen ner vid Rövar Liljas håla strax norr om Ygne. Under en sten på stranden stack det fram något.
– Det var min man som hittade det. Han visade det för mig och jag såg direkt årtalet 1933, samma år som min pappa föddes, och att brevet såg äkta ut, säger Berit Falk Lundberg.
Efter lite diskussioner, om de skulle lägga tillbaka det slitna kuvertet med poststämpel och frimärke bortklippt eller inte, beslutade paret sig för att ta det med sig hem. Där blev det liggande på tork.
Nyfikenheten var stor när Berit Falk Lundberg efter en tid tog fram brevet och började läsa. Vacker snirklande handstil med gammelsvensk antydan i sättet att uttrycka sig fyller två blad med åtta sidor.
– Kvinnan som skrivit det verkar vara från Strömnäs i Frånö i Kramforstrakten, säger hon och visar slutet, där en kvinnas namnteckning efter avslutande "Hjärtevarma hälsningar från" innehåller bokstaven i men är svår att läsa.
Mottagaren är en man och av innehållet i brevet att döma, en kall vinter omnämns och att han "trampat granris", kan man gissa att han varit i militär tjänst. Att kvinnan skrivit till en betydligt äldre man kan man också förstå av innehållet.
För Berit Falk Lundberg är brevet en gåta som hon vill ha hjälp att lösa.
– Jag blir nyfiken och jag tycker att det är spännande. Vilka var de, och varför ligger brevet här? Jag kan inte tro att brevet har legat under stenen sedan 1933, i 87 år. Det skulle ha förmultnat, säger hon.
Efter att Berit lagt ut bilder på brevet på sociala medier har tips och idéer strömmat in. En travfest och en person som hette Göta omnämndes, någon har berättat om en Göta Bodin och Rut Strömberg som var kvinnliga kuskar på travet födda 1917.
Den gotländska släktforskaren Mats Ekedahl har hört av sig för att försöka lösa gåtan och Gert Olsson i Västerhejde hembygdsförening har läst och renskrivit innehållet i brevet, för att förmodligen göra en artikel i föreningens tidning i vår.
– Nog satte det myror i skallen på mig. Det är ett mysterium i sig vem som har lagt brevet där de hittade det, säger Gert Olsson.
För att brevet har legat exponerat för väder och vind i 87 år tror han inte.
– Det är uteslutet. Då hade det varit förstört för länge sedan.