Stick- och täljgillen har hållits sedan början av 1980-talet med start på Fornsalen och senare i Langska huset där hemslöjdsföreningen hållit till. Det här är första året som slöjdarna håller sin träff utanför Visby. Västerhejde bygdegård är först ut.
– Vi kommer att vara i förra årets socken, säger Sara Hultsten som är ordförande i Gotlands läns hemslöjdsförening.
Västerhejde är först ut och sedan kommer man att ambulera mellan de olika socknarna. Nästa år blir det Gammelgarn.
– Det är trevligt att få hit folk, säger Hans Klintbom som är ordförande i Västerhejde bygdegårdsförening.
Han kunde blicka ut över en tämligen välfylld samlingssal där stickor och knivar skapade vackra mönster.
– Från början var det bara källingar och så jag, berättar Kjell Wikström som varit med från början.
– Det var ju konstigt att de som täljde inte skulle få vara med, säger han och öppnade för träslöjdarna då han inte var så slängd med stickorna.
En som är riktigt bra på det är Ulla Persson. Hon har tagit fram ett stickmönster som troligen härstammar från Fårö på 1700-talet. Efter det har den kända gotländska stickerskan Hermanna Stengård tagit upp mönstret efter en bordduk. Ulla som visar den vackra sjalen, stickad i ull och silke, har gjort ett mönster som hon säljer genom ett företag på fastlandet.
– Det är bara hopslag, omslag och rätstickning, säger Ulla Persson som får det att låta enkelt.
Fint blir det i alla fall och det är en trivsam syssla.
– Variationerna och möjligheterna är oändliga.
– Avkopplande, upprepning, utmaning och utveckling, beskriver hon hantverket som numera sprids över hela världen med hjälp av sociala medier.
När Hermanna Stengård samlade stickmönster var det lite svårare att sträcka sig ut över jordklotet, så hon hade Gotland som sitt område.
Ulla Persson har hopp om att intresset kommer att hålla i sig.
– När hand och hjärna jobbar tillsammans mår man bra.
Det gäller förstås vare sig man har stickor och garn eller träbitar och kniv. Ruben Persson har gått loss på en träpinne från en lind.
– Det är en måfå-pinne, säger han och visar hur han format det lite feta träet till fina former.
Någon speciell plan för sitt alster har han inte. Han tycker bara det är fridfullt att tälja samtidigt som han sitter och pratar med folk.
– Den kan användas till vad som helst, säger Ruben Persson.