19-åriga Molly Pettersson Bröms leder nio äldre män tillika musiker i sitt skolprojekt på Wisbygymnasiets estetiska program.
– Mitt gymnasiearbete sträcker sig över båda terminerna i trean och bygger på en fråga: Hur bra kan jag leda en ensemble?
Inne i Kulturskolans lokaler på Wisbygymnasiet har hon samlat en replokal full av män med olika instrument. På hennes signal sätter de igång att spela Veroncia Maggios pophit ”Måndagsbarn”.
Gänget som inte har något riktigt bandnamn än träffas varje vecka för att repa inför slutmålet som är en konsert i vår.
– Det har blivit så mycket mer än ett gymnasiearbete, det här är höjdpunkten på dagen, säger Molly Pettersson Bröms.
Musikerna är en brokig skara, vissa har haft musik som yrke medan andra mer spelat på sin fritid. Men det står klart att alla har gemensamt att de brinner för musiken.
– Jag har siktat in mig på äldre erfarna musiker, säger Molly.
Att det blev just det här gänget och att alla är män är lite av en slump. Det hela startade med att Molly la ut en förfrågan på Facebook. Sedan trillade svaren in och någon tog med sig en vän eller granne, så bildades ensemblen.
– Jag köpte en elbas och gick med. Tidigare har jag alltid spelat ståbas, säger Kjell Malmros som bland annat spelat i det gotländska bandet Skymnings.
I början var Molly lite orolig för hur det skulle gå.
– Det är ett jätteroligt projekt och jag är glad att jag tog tag i det. Det ska ju vara lite utanför ens komfortzon, i början tänkte jag att de inte skulle gilla låtarna, säger Molly.
De spelar svensk pop, förutom Veronica Maggio har de även repat Lisa Nilssons ”Himlen runt hörnet” och Thomas Stenströms - ”Slå mig hårt i ansiktet” men med Mollys egen bearbetning av låtarna.
– Jag gör egna arrangemang och lägger in, säger hon.
Tanken är att de även ska spela Mollys egen musik.
– Jag har spelat mycket solo innan, det är jag och gitarren.
Hon spelar in mycket med telefonen, klipper och lägger ut det på Tiktok.
Molly är nöjd med gänget, från början letade hon efter någon som kunde spela bas, trummor, gitarr och piano.
– Sen har jag drömt om att ha trumpet eller saxofon, nu har jag det. Jag är jättenöjd, säger hon.
När det är dags att repa brukar Molly skriva på WhatsApp. Det är vid sådana tillfällen det blir tydligt att det finns en viss åldersskillnad mellan henne och övriga ensemblen.
– Jag kanske skriver fem meddelanden och så får jag inget svar, då börjar man ju undra lite. Hade det varit mina vanliga vänner hade jag trott att de var sura. Men här kan det vara helt tyst från en del när jag skriver att vi ska träffas och sen dyker de upp allihop ändå, säger hon.