Ja, hur kom det sig egentligen att nakna karlar sprang genom Visby i vinternatten? Nej, inte var det någon slump, inte. Alltsammans var noga planerat.
GT har tidigare forskat i historien, men eftersom bilden nu åter blivit aktuell genom boken om Hemlins fotogärning kan det vara på sin plats att rekapitulera hela historien, vilken första gången publicerades 2006.
– Nej, det var inget tillfälligt, ingen fylleidé, vi hade snackat om det i flera månader, berättar en av de medverkande som valt att vara anonym men som vi här kallar Peter.
Varför?
– Tja, det låg i tiden och vi var ett gäng som gillade att hitta på saker.
Utgångspunkten var en fastighet inte särskilt långt från Adelsgatan. Därifrån gick man iklädda endast överrockar till Klockgränd, den lilla gränd som går mot havet till från korsningen där Skocity vid tiden låg.
Där krängdes tomtemasker på innan medhjälpare tog hand ytterkläderna. Sedan gav de sig av, sjungandes "Nu är det jul igen".
Att händelsen finns på bild är dock ren tillfällighet. Fotografen Bo Cederlund hade vid tiden tjänst på Hemlins och befann sig på Borgen för ett fotouppdrag.
Någon viskade i hans öra att något var på gång på Adelsgatan, så han sprang dit. Den Braun-blixt som användes var tung och bars i en väska, två knäpp hanns med innan väskremmen brast, allt dråsade i marken och tillfället var över.
För de nakna männen blev språngmarschen kort, bara runt 100 meter.
– Vi hade en bil som väntade på oss på Blockgränd, tvärs över Adelsgatan. Vi hoppade in i den och kördes tillbaka till lägenheten.
Varför valde ni just den platsen?
– Det var lagom långt längs Adelsgatan. Dessutom var det lätt att ha flyktbilen parkerad där.
Flyktbilen, ja. Det var en VW-buss, faktiskt Smaklösas första turnébuss, inköpt begagnad samma år. Den kördes av bandmedlemmarna Per Sundberg och Ulf Grönhagen.
De ingick dock inte i streakingens kärna, berättar Sundberg, utan hade ombetts vara med just för deras lämpliga fordon.
Än i dag händer det att Peter funderar på vad som hade hänt "om".
– Tänk om bussen inte varit där när vi kom springande, vart hade vi tagit vägen?
Åskådarna var inte många, men några stycken såg det som kom att bli en nakenchock innan ens ordet var uppfunnet.
– En dam stod vid Skocity och gallskrek hela tiden, minns jag. Annars var det mest jubel och applåder, minns Peter.
Efteråt följde en hel del publicitet, bland annat förekom bilden i Expressen. Och i lokaltidningen undrade en insändarskribent om inte herrarna missuppfattat Viktor Rydbergs ”Endast tomten är vaken”-dikt.
Under det grävarbete som krävdes för att få fram denna historia kan konstateras att det handlar om personer som nådde höga positioner inom samhället. En av de intervjuade sade "Allt eftersom tiden gått framstår det här som min absolut största merit i livet".
Den man som i denna text kallas Peter säger att gänget vid tiden även gjorde lite annat bus men att ”det är kanske inget vi ska blåsa liv i nu”.
Hur många känner till att just du sprungit näck på Adelsgatan?
– En hel del, tror jag. För några år sedan träffade jag en affärskontakt som öppnade med att säga ”visst var du med och sprang naken”, lite beundrande, så där.
Tanken var att näckandet skulle bli tradition och en streak genomfördes även året därpå, då med en kvinna i ledet.
Men magin var borta, tilltaget förbigicks med relativ tystnad och lades sedan ner.