Teaterchefen Thomas Sundström, som står för regin, konstaterar att Länsteatern Gotland än en gång har tagit fram en jätteuppsättning. Med en ensemble på 13 personer samt livemusik med Gotland Jazztrio, spelas "Maratondansen" vid 14 tillfällen under mars och april.
Maratondans spred sig som en form av underhållning under depressionens 1930-tal. En den tidens dokusåpa, beskriver teaterchefen och regissören Thomas Sundström företeelsen:
– Folk köpte biljetter till det här, det fanns också vadhållning med i bilden. Deltagarna var ofta fattiga och såg en möjlighet att tjäna en mindre summa pengar, men många såg det också som en chans att upptäckas inom underhållningsbranschen. Alla fick delta. Det fanns bara en regel – att dansa så länge som möjligt.
Thomas Sundström berättar att det finns uppgifter om en danstävling som höll på i fem veckor, innan alla deltagare gett upp och någon hade "vunnit", vilket säger något om desperationen hos deltagarna.
– Det här är en berättelse med alla slags ingredienser, men framför allt vilar det på två parallella plan. Dels handlar den om kampen för överlevnad och utsattheten för människor i deras verklighet, dels pågår ett stort drama i den mordgåta som nystas upp och får sin upplösning i slutet av föreställningen, säger han.
Danstävlingen kommer givetvis att bli central på teaterkyrkans scen – vars nya utformning säkerligen kommer att överraska en och annan ditkommen besökare under våren. För första gången, åtminstone under överskådlig tid, kommer scenografin vara uppbyggd i mitten av lokalen, med publik på två läktare.
Trots att en helt annan skådeplats möter publiken, är "Maratondansen" inte helt världsfrånvänd förra årets stora uppsättning "På västfronten intet nytt".
– I grunden handlar det om unga människors kamp att överleva i den värld de är satta till att leva i. Det finns en viss koppling med "På västfronten intet nytt", en generation senare, säger Thomas Sundström.
Scenen mäter cirka fyra gången fyra meter och publiken tar plats på två läktare mittemot varandra. Idén till scenografin kommer från Ulf Grönhagen som också ansvarar för ljus och teknik.
En stor del av ensemblen är också tillbaka i årets stora uppsättning. Alma Bengtsson är tillbaka även denna gång, och spelar en av huvudpersonerna, Gloria, som handlingen i "Maratondansens" rör sig kring:
– "På västfronten intet nytt" hade ett liknande tema som tar upp viktiga perspektiv på utsatthet och individens egenvärde – men också varje människas kraft att förändra sin situation, säger Alma Bengtsson.
Alma Bengtsson hade en av huvudrollerna i "På västfronten intet nytt" som sattes upp våren 2023 av Länsteatern Gotland.
Hon fortsätter:
– Förhoppningsvis kan alla känna igen sig i en eller flera delar, jag tror att ingen lämnas oberörd. Samtidigt hoppas jag att man får med sig ett "ljus" härifrån, någon slags strimma av hopp. Jag hoppas innerligt att gotlänningarna tar chansen att gå och se det här.
Dilan Amin som spelar Alma Bengtssons karaktär "Glorias" danspartner, "Robert", är däremot nykomling hos Länsteatern Gotland.
– Det känns så lyxigt att komma till en lokal teater där man lyckats få med så många delar, utan att det blir rörigt, säger Dilan Armin, frilansande skådespelare som närmast kommer från jobb på teatrar i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Han tror att den kommande uppsättningen blir något för alla.
– Det finns sorg och allvar men också komik och show från en stor ensemble men också livemusik. Det ska bli väldigt roligt att möta publiken, jag är nyfiken på hur gotlänningarna ska reagera. Det känns väldigt maffigt och storslaget för att vara en relativt liten teater som det här trots allt är, säger Dilan Amin