Direktcharter till Östersjöns vackraste pärla

En annorlunda påsk, utan umgänge men med tid för stilla eftertanke. Så tillbringar Henrik Radhe sin förhoppningsvis coronafria helg i ett folktomt semesterparadis.

Foto: Malin Stenström

Visby2020-04-12 06:42
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Deppig och utless på allt som påverkas av coronakrisen vaknar jag en lördag alldeles för tidigt. Grötfrukost och på med löparskorna, oron lämnar jag tillfälligt hemma. Solen skiner och stararna sjunger, livet påminner mig om att det finns och pågår hela tiden utan att vika ner sig för nåt virus. Med svetten sprutande kan jag lika gärna vara på Mallorca. I karantäntider blir det en direktcharter till Playa del Strandpromenados. Framme i Puerto del Visby finns till och med riktiga palmer utanför en restaurang. Jag fortsätter hem till resorten, lättad och på mycket bättre humör.

I åratal har folk skämtat om Kalkstenshawaii och Kalkatraz, nu är det verklighet. Är det någonstans jag vill hamna i karantän är Gotland bästa stället i världen. Den här påsken har vi pärlan i Östersjön för oss själva, glest befolkad med oslagbar natur, restauranger med hämtmat och all inclusive. Men det känns inte som en vinst – öns företag kämpar med näbbar och klor för att klara sig och den enda hjälpen stavas TILLSAMMANS. Alla kriser har ett slut och jag är övertygad om att vi kommer att komma ur denna epidemi starkare och klokare, där social distans har bytts till gemenskap och samhällsansvar.

I jobbet har jag varit med om katastrofer, skogsbränder och bombtekniker som spärrat av. Men de senaste veckorna har känts som ett terrorangrepp, där angriparen tar oss i mataffären och på bästa sändningstid hemma i tv-soffan. Jag tvättar händerna så ofta att de påminner om en hundraårings. Jag jobbar hårt och börjar bli sliten, i spegeln ser jag mest ut som ett russin med en tuss Svinto på toppen. Men mest av allt är jag uttråkad av att inte längre kunna planera och inte heller kunna umgås med vänner. Träningspass flera gånger i veckan, tidigt på morgonen innan jobbet, har blivit mitt sätt att skingra tankarna och hålla mig i form. Ska jag se corona i vitögat ska farsoten i alla fall få kämpa. När den här tiden är över kommer jag att vara i mitt livs form. Helt i onödan, eftersom mitt maratonlopp är framflyttat till hösten.

Då tror jag att livet återvänt, och återhämtat sig, efter planetens långa spavistelse. NASA har sett minskade koldioxidutsläpp från rymden och renare luft ska ha räddat fler liv i Asien än vad corona tagit. Omstarten hoppas jag kan bli klimatsmart, där vi alla fortsätter tänka mer på varandra och miljön.