Det finns få saker som imponerar på mig så mycket som duktigt yrkesfolk. Fönsterhantverkare som får kittet att sitta så där exakt. Bilmekare som hör på tonen om motorn går orent. Och tvättmaskinsreparatörer. De kunde lika väl ha hjälpt mig landa en Boeing utan tidigare kunskaper. Vår 15 år gamla tvättmaskin, en svindyr lyxmaskin när vi köpte den, brakade. Hela trumman hade släppt. MacGyver och hemmafixaren i mig vaknade. Googlade modell och reservdelar, men inget stämde. Ringde den lokala serviceverkstaden för hjälp. Eftersom jag vid det här laget var väl påläst i modellens innanmäte pratade jag och den mycket hjälpsamma teknikern precis samma språk.
– Jojo, det är fjädern. Antagligen har hela fästet i plast gått sönder. Tar några timmar för oss på verkstaden, sa han.
Jag drog på mig blåkläderna och började skruva. Självklart först efter att ha dragit ur sladden. Två kvällar senare och lika många operationer i maskinens inre så hade jag monterat om fjädern. Och själv lyckats bygga ihop elektroniken som hade mosats av trummans tyngd. Killarna på verkstan fick en ask Aladdin och stort tack för att de fick mig att tro på mig själv.
Två veckor senare var det inte tvättmaskinens utan mitt eget innandöme som låg på operationsbordet. Vårdplaneraren som ringde hade jobbat 30 år i Stockholm och var så imponerad av gotländsk sjukvård. Jag håller med! Herregud, mitt under pandemin opererar lasarettet i Visby mitt ljumskbråck. Vårdplaneraren hade cyklat Vätternrundan och förstod min ångest – Stockholm Marathon går i oktober och hon trodde absolut att jag ska vara på banan igen till dess.
Att då få en kvinnlig kirurg som inte bara var vansinnigt proffsig utan också hade sprungit loppet var för bra för att vara sant. Strax innan sövning såg hon inga hinder för att jag fixar ett maraton i oktober, något som en sköterska livligt protesterade mot. Vi får se vem som får rätt, men jag är en envis jäkel och hemma igen med svärdshugget i midjan fylls jag av tacksamhet. Jag har sett hundratals Dagens ros i GA som tack för god omvårdnad. Ett tack är för litet! Hela teamet, inplastade med munskydd i operationssalen som för den som fått morfin mest påminde om ett rymdskepp, är värda den bästa sommaren! En underbar semester, en fet bonus för slit och insatser under pandemin, och sedan ett lönelyft de luxe för sin kompetens. Vad vore vi utan dem?