Jag var sen på bollen, som vanligt. Men när Ronnie James Dio var på toppen av sin karriär hade jag inte ens fyllt tio år, och lyssnade på Smurfarna och Gyllene Tider.
Men sent ska syndaren vakna. Med tiden tog Dio den självklara plats på topp fem på min personliga lista över betydelsefulla personer inom hårdrocken. Därvidlag är jag långt ifrån ensam, många är de som vittnar om betydelsen som den lilla sångaren med den stora rösten haft och ännu har.
Jag såg honom för första gången på en liten klubbspelning i Åkersberga i slutet av 90-talet, den kanske mörkaste tiden i hans karriär då klassisk hårdrock var så ute den kunde bli. Men för honom spelade det ingen roll. Han tänkte inte börja spela nu-metal eller skriva radiohits. Han bara körde på. Som de säger i dokumentären, "he stuck with his guns, come what may", Ungefär, han kompromissade aldrig.
Sista gången jag fick se honom uppträda var med Heaven and hell på Sweden Rock 2009, bara ett knappt år innan magcancern tog hans liv 67 år gammal. Kanske inte den bästa av spelningar då Tony Iommis gitarr knappt hördes, men Dios röst var fortfarande i toppskick.
Dokumentären "Dio Dreamers never die" är sanktionerad av hans familj, det vill säga hustrun och mångåriga managern Wendy Dio som också medverkar i flera intervjuer. Men listan med personer som medverkar är lång som ett ärende, och det är stora namn. Rob Halford, Tony Iommi, Geezer Butler, Bill Ward, Glenn Hughes, Vinnie Appice, Lita Ford, Sebastian Bach och Jack Black för att nämna några.
I den nygjorda dokumentären får vi följa Dios karriär från de första åren då han tvingades öva trumpet tre timmar om dagen, via skolbanden till Elf och sen när karriären verkligen tog fart med Ritchie Blackmore i Rainbow.
Särskilt intressant såklart om åren då han ersatte Ozzy Osbourne som sångare i Black Sabbath. För vissa kanske det är som att svära i kyrkan, men i mina öron har Black Sabbath aldrig varit bättre än de två plattorna "Heaven and hell" och "Mob rules". Intressant att höra vad som hände när han lämnade bandet, och sedan när de återförenades långt senare.
Dokumentären är full av kuriosa, gamla filmklipp, bilder och intervjuer från förr och nu som ger en om inte heltäckande så ändå fördjupad bild av en av rockens största legendarer.