Han halkade in på skådespeleriet, säger han, Evert. Efter lumpen hade han just inget att göra, kom med i en teatergrupp och sedan var det klippt.
Han hittade ett slags hem där och har sedan inte gjort ett handtag i sitt liv, som han uttrycker det. För teatrandet inbringade en del slantar och han insåg att det faktiskt gick att leva på.
– Det är otroligt, egentligen, men jag har livnärt mig på skådespelandet i alla år.
I dag, fredag den 5 juni, fyller han 70-år, Tofta-grabben som blivit ett med den folkliga gotländska kulturen.
Så många pjäser som han spelat, så många monologer som han hållit, så många sånger han sjungit på tiljorna, ett litet axplock kommer här:
Tv-pjäsen ”En bilhandlare från Gotland” efter Björn Runebergs manus, långmonologen ”Folksjälsforskaren” skriven av Ulf Palmenfeldt, Steinbecks ”Möss och människor” tillsammans med Bengt-Åke Rundqvist, ett Ulf Peder Olrog-program med Gotlandsmusikens jazztrio och Becketts ”I väntan på Godot” på Närsakar tillsammans med polarna Thomas Jankert och nämnda Rundqvist, de som också varit Kenogubbar; ”Jobbe?”.
Ett axplock bara, som sagt. Okej då, ett några till: Kluriga gubbar i Gotlandsrevyn och långköraren "Samma smak".
Han brukar fira sina årdagar med rungande trädgårdspartyn vid villan i Visby; inälvor och potatis, dricke och en kaffetår. Så blir det inte i år, istället firar han i lugnet med hustrun Åsa.
Åsa som han äktade 2011-11-11, klockan 11:11 efter 35 års betänketid.
– Jag har gillat inälvor sedan jag gick i skolan, lever, hjärna, njure. Och lammtestiklar, har du ätit det?
Aldrig.
– Nja, just det är kanske inte så gott, det är mest på pin kiv, för att vara lite märkvärdig, säger han på sitt högoktaniga vis, orden tar liksom aldrig semester.
Hur lång tid är 70 år, förutom att det är just 70 år?
– Det var någon som tog fram en måttstock och visade, där har jag inte många centimeter kvar. Men man måste se det med galghumor…jag kan inte allt jag kunde förr, men jag kan andra saker. Jag har mer tid, tid för tankar.
Koordinationen är inte vad den varit, höften smärtar sedan han snubblat av oförsiktighet och han fixar inte längre att göra sådant han gjorde när han var så ung som…säg, 52.
– Men det är rätt okej ändå. Jag finns på den plats jag vill vara, jag blev kvar på Gotland och har med åren förstått att det är här jag ska vara, det här är mitt sammanhang. Det är fint.