Högst upp på ringmuren, inte långt från tornet Sparbössan, tronar tre elefanter.
Gå längs stigen från Österport och mot havet. Vänd ryggen åt lekparken och titta till på sjösidan om tornet. Där kan man ana några upphöjningar. Med en kikare framträder åtminstone en av elefanterna som sträcker sin snabel upp mot skyn.
Det behövs en lång stege för att nå upp till de små konstverken, så de flesta får nöja sig med att se skymten av dem högst uppe på ringmuren.
Det var när den rasade ringmuren återställdes som någonting hände däruppe. Någon lämnade ett spår efter sig.
– Att det blev elefanter berodde på att barnen hade sådana gjutformar, berättar muraren för tidskriften Horisont.
Visby ringmur ska behandlas med respekt. Så vad kan man säga om miniatyrelefanterna som lite uppnosigt murats fast på världsarvet. Johan Gardelin på Riksantikvarieämbetet är inte helt säker hur regelverket ska tolkas.
– De var ju ganska söta. Jag måste sondera, säger han som minns att det var 2014 som muren blev hel igen.
Kulturmiljölagen tillåter inte åverkan av fornlämning och en ändring kräver tillstånd. Frågan är bara om det gäller elefanterna.
– Det här är ju en rekonstruerad del av ringmuren.
Att muren inte är original, kan därmed spela en roll för elefanternas bevarande.
– Juridiken är fyrkantig, säger Johan Gardelin som hänvisar till Daniel Langhammer, kulturmiljöhandläggare vid länsstyrelsen Gotland.
Han är uppdaterad när det gäller de främmande djuren på ringmuren.
– Dom har jag hört talas om. Jag kan tänka mig att åverkan på muren i så fall är ringa.
Enligt honom har Riksantikvarieämbetet möjlighet att vidta åtgärd för att vårda eller iordningställa fornlämning utan länsstyrelsens tillstånd, så frågan går tillbaka till ämbetet.
Men han säger:
– Vad gäller konstverk på eller invid muren så bedömer länsstyrelsen det som tillståndspliktigt. Det är förbjudet att utan tillstånd ändra, skada eller rubba fornlämning.
Det är svårt att upptäcka elefanterna som syns högst uppe på muren och mitt på bilden.
Under tiden som myndigheterna funderar på elefanternas existensberättigande kan vi andra njuta av de små konstverk som dyker upp lite varstans. I ett schakt i en ruin har en installation i ständig förändring, gjorts. Just nu är temat jul.
Inte långt därifrån har en liten fågel i lera slagit sig ner på en låg mur, med tegelpannor som tak. En svart val med elegant sväng på stjärten pryder en sten som fungerar som ett krockskydd i en gatukorsning. En ”space invander” har hittat sin plats på väggen vid en port.
– Det är spännande att upptäcka saker man inte tror ska finnas. Många små saker gör folk glada, säger Carina Johansson som forskar och undervisar i etnologi.
Hon berättar om hur slöjdare lämnar sina spår. En stolpe har blivit inklädd med färggrant garn som virkats fast. På en trottoar ligger en fjäril av garn, hårt ansatt av fötter som trampat på den.
– Jag tror folk drivs av att göra avtryck, kanske lite i smyg.
Precis som när hundar placerades ut i rondeller runt om i landet, väcker all gatukonst funderingar och skiftande känslor. Armin Scholler på länsmuseet visar gärna dessa spontana yttring om han får chansen.
– Rättsligt kanske det inte är i sin ordning men ändå okej om det är bra gjort. Folk uppskattar det.
Han har spanat in en sengångare, i höjd med elefanterna, klängandes på en lyktstolpe strax utanför ringmuren.
– De roliga sakerna är oftast lite gömda. Det fina är att tekniska förvaltningen låter den sitta kvar, säger han som tycker att gatukonst är viktigt.
– Tipsa varandra om det ni ser, säger han.