Nja, den där förundran handlar egentligen inte om att hon nått dit hon faktiskt gjort, till att ha ritandet som yrke. Just "rita" är den term hon använder.
Det är i och för sig omtumlande det också. En dröm var och är det ju och så här långt har hon illustrerat drygt 30 böcker.
Vi ska återvända till den drömmen.
Nej, det som än i dag förundrar är snarare hur några i grunden enkla streck faktiskt ”kan bli något”. Såväl berätta skeenden som skapa känslor.
– Det är en så himla stor vinst varje gång en bild är klar. Och så är jag ganska lättroad också!
Hanna växte upp i Visby och tyckte som barn om att rita. Precis som alla barn, alltså.
Men hon fann något mer i block och penna, särskilt när det japanska manga-tecknandet slog igenom i Europa. Intresset tog henne, efter bild & form på gymnasiet, över havet och en grafikutbildning i Östra Grevie.
– Och sedan dess är jag kvar i Skåne, det bara blev så, säger hon.
I dag bor hon i Skanör där hon och pojkvännen köpte hus just före pandemin.
Skanör är för övrigt ett gotländska barnboksepicentrum, vi kommer dit.
Under åren i Skåne har Hanna gått Serieskolan i Malmö…och det är här vi hittar den där slumpen.
– En lärare jag hade där under en termin började sedan på Rabén&Sjögren, berättar hon.
Och när det senare förelåg ett första manus till en tänkt serie böcker av barnboksförfattaren Mårten Melin, gick därför budet till Hanna.
Det var 2014, två år senare kom första boken i serien om ”Spöksystrar” ut. Det handlar om Nila som blir kompis med Maj som visar sig vara ett ”nutida” spöke, klädd i utsvängda jeans och död på 70-talet.
När hon fick första boken i handen, eller egentligen: De första två, de gavs ut parallellt…ja, det var en märkesdag.
– Jag blev så glad att jag grät!
Sedan 2019 kan Hanna livnära sig som frilansande barnboksillustratör. Just nu är 12:e boken i serien på väg ut.
Sammanlagt har hon illustrerat över 30 böcker. ”32 tror jag att det är” som hon säger.
De är publicerade på olika förlag och ingår i diverse barnboksserier. Till en av böckerna, en antologi som heter ”Jag ska börja skolan”, har Hanna tecknat en bild av sin barndoms skola; S:t Hansskolan.
På gång är även en helt egen bok, där hon såväl skrivit historien som ritat bilderna.
Det är målet framöver, säger hon. Att skriva mer:
– Man flyttar ju målet hela tiden. Jag är inte nöjd än, det finns alltid mer att sträva mot.
När Hanna ritar går hon in i en egen dimension. Från det skrivna manuset väljer hon vilka skeenden och känslor hon vill förstärka med bild.
Först planering och skisser, sedan "skarpt läge". Grunden är en tämligen enkel penna, en Faber-Castell ecco pigment 0,4.
Helst använder hon samma penna till en hel bild. Att växla verktyg kan bryta helheten, tycker hon. Olika verktyg, olika funktion.
– Nu har jag köpt pennor med stålstift, de ger lite mer schvung i linjerna.
För närvarande är Hanna på Gotland för några lediga sommarveckor. Då får fingrar och handled vila. Sedan bär det av till skåneland igen, till Skanör, detta gotländska barnboksmecka.
För, jodå, på denna lilla ort verkar gotlänningen Mark Wallenius som barnboksbibliotekarie. Han gav nyligen ut sin andra titel, ”Papegojans hemlighet”, vilken utspelar sig i Visby innerstad.
De har dock inte träffats, inte ännu.
– Men det vore ju otroligt roligt att någon gång göra någonting ihop, säger hon, Hanna Granlund.