Måleriet är en ungdomskärlek som länge låg latent. Arbetslivet kom i vägen, reklambyrån tog all tid.
Än i dag arbetar han för all del som grafisk formgivare, men bara för att det är kul. Betalt tar han sällan, det ger möjlighet att välja vad han vill göra.
De tio senaste åren har måleriet blivit allt mer viktigt, närmast en livsförutsättning.
– Jag målar varje dag, vardag som helg. Inte så länge, en timme drygt. För att det är så avkoppliande, ren kontemplation. Jag har hittills aldrig en enda gång ångrat att jag åkt till ateljén.
De tavlor som nu hänger i Langska husets galleri – utställningen pågår till och med 3 mars, dock ej måndagar och tisdagar – är skapade under det senaste halvåret.
Det är färgexplosioner som sätter fantasi och känslor i svang.
Den som vill se det får passa på för vem vet hur länge han håller fast vid denna stil. Han gillar att byta. Ett tag målade han mest vatten, en tid fruktstilleben. Det är, tycker han, alldeles för roligt att prova nytt.
Den pågående utställningen är Uno von Corswants nionde. Och målandet kommer, som ni förstår, inte att upphöra med den.
– Jag har kanske 70-80 färdiga tavlor, större och större blir de, det är problemet, skrattar han. Jag säljer en del, ger bort fler och nu har jag börjat måla över gamla bilder.
Vid vernissagen i fredags kom omkring 50 besökare. De bjöds på godis, cider och vin.
– Jag är trött på chips och salta pinnar, säger konstnären själv.