Det är naturligtvis omöjligt att i en tidningsartikel ge en heltäckande bild över nöjeslivet på Snäck. Inte ens en bok räcker.
Men från slutet av 80- och en bra bit in på 90-talet stod etablissemangets nöjesstjärna som högst.
Viktiga i sammanhanget är vid tiden bandet Gaston Bros och nöjesprofilen André Lahovary.
Lahovary, då också het som radioröst, hade vänt plattor på Disco Space på Kneippbyn i mid-80-tal och i samma veva öppnar vinterdisco på Snäck.
1989 kom det stora genombrottet med After beachen på Snäck och den efterföljande Söndagsklubben. Dit kom de största artisterna, varav samtliga fanns i Andrés telefonbok.
Tre olika discon inne och konserter utomhus sedan amfiteatern byggts.
– Det var det mest unika med Snäck, säger Lahovary. Man kunde gå på klubb och där se de största akterna, sådant fanns ingen annanstans.
After beachen på Snäck är synonymt med bandet Gaston.
Micke Lyander, som idag driver Sandkvie studio, satt bakom trummorna:
– Vi skulle från början bli ett originalband, för oss var det här ett sätt att få in lite stålar. Men ingen brydde sig om våra egna låtar, samtidigt märkte vi att vi hade underhållningen i oss, framför allt brorsan (Johan).
Det blev en makalös succé, tusentals i publiken och mängder av gästartister, som Lasse Berghagen, Harry Brandelius, Carola och Bosse ”Nygammalt” Larsson, Orup, högt och lågt men alltid med kärlek.
Micke drev PA-kompaniet tillsammans med Stefan Olsson, basisten. Där fanns all utrustning. Danne Persson skötte ljuset.
– ”Hur mycket vill ni ha?” frågade han. Hur mycket satan som helst! Folk trodde det var Bryan Adams som skulle lira! minns Micke Lyander.
Mot slutet blev det närmast okontrollerbart. Över 3 000 i publiken, 300 gästpass till efterfesten i logen, all inclusive; been there, got pissed.
Gaston flög samtidigt ut i landet och blev ett av Sveriges mest populära partyband, tills allt imploderade och de, helt sönderturnerade, tackade för sig.
Till en början var dock Söndagsklubben ingen större succé. 30 pers, 40 kanske. Till en början, alltså.
För André Lahovary kunde knepen, rutinerad i nöjessvängen som han var.
Han skrattar åt minnet:
– Jag tryckte upp 4 000 VIP-kort och delade ut till personalen i de butiker där jag fick lov att sätta upp affischer. Jag låtsades att de var särskilt utvalda. När söndagen kom var VIP-kön hundra meter lång.
En tid drevs nöjesdelen av Micke Rickfors, då boende på Grymlings gård i Eksta. Under premiärkvällen spelade han på inomhus-scenen tillsammans med Pugh Rogefeldt.
Genom åren har ett stort antal arrendatorer och driftare passerat på Snäck. Och även om det mest var svenska band på scen har också internationella stjärnor spelat där; Boney M, The Hooters, Dan Reed Network och Ian Hunter är några av dem.
I helgen går en stor del av inventarierna på auktion, allt ska bort, bostäder ska byggas.
För André Lahovary är det utan känslor.
– Det är en svunnen men rolig tid. Nu är det som en skräckfilm, som om någon gått för kvällen och inte kommit tillbaka, säger han.
Naturligtvis har Snäck en mer komplex historia än så, från 1930-talet fram till dags dato. Men det får vi ta en annan gång. Kanhända. Troligen inte.
Låt oss dock avsluta med en röst från förr. Killen som fått vittring, ruttnade på musiken och lät meddela diskjockeyn följande:
"Spela en tryckare nu för helvete annars nitar jag dig".
Han ville helt enkelt hångla.