Redan några minuter innan den officiella starten av klappjakten, klockan 10 på förmiddagen, var Nettan Jacobsson och hennes man ute för att leta paket. De var på olika håll på väg till Almedalen och det var när Nettan Jacobsson passerade ”Ymnighetsgudinnan” – eller ”Fnasket i plasket” som den också kallas – på Packhusplatsen som hon fick syn på ett paket på statyn.
– Jag trodde inte att det var sant. Först stod jag bara där, så kom det en gående och då kände jag nu måste jag ta det, säger hon när hon står och knyter upp paketet då GA:s reporter går förbi.
Hon var mycket glad över att hittat presenten.
– Jätteroligt. Och jag är en tävlingsmänniska, säger hon och ler.
En bit därifrån går Nettan Jacobssons man Anders runt och tittar efter paket i buskarna i Almedalen. Han har inte varit lika tursam som sin fru, men det bekommer honom inte.
– Nej, det är bara kul, man är ute och rör sig lite.
Vad tycker du om att man ordnar den här klappjakten?
– Det är en bra idé. Och människorna kommer ut och får röra på sig.
Det är intresseorganisationen Visby centrum som ligger bakom klappjakten, som genomförts för andra året i rad.
– Det är en rolig grej att kunna göra någonting riktigt kul sista helgen innan jul. Företagen sponsrar med paket och så packar min kollega Carro in dem. Sedan gör vi gemensam sak tidigt på morgonen och gömmer de här klapparna, säger Magnus Olsson, verksamhetsledare på Visby centrum.
Han berättar att just det där med att gömma paketen inte är helt lätt.
– Vi har haft folk som förföljt oss, så vi får dölja oss lite grand. Och märker vi att någon har sett oss lägga på en plats får vi ta med den och välja ett annat ställe. Så det är lite katt- och råttalek.
Det är också lite si och så med respekten för när klappjakten får starta. Egentligen börjar den klockan 10 men Magnus Olsson har sett människor vara ute med pannlampor och leta.
– Det är lite hopplöst men det är ju inte så att man kan sätta grindar på stan. Det handlar lite om att man visar ömsesidig respekt för alla andra, att alla har samma förutsättningar, säger Magnus Olsson.
Längs ringmuren på Tage Cervins gata gick Mattias Knutas och hans femåriga dotter Siri och letade klappar.
– Det är lite spännande och man får komma ut och röra på sig lite. Och det är kul för barnen, sade pappa Mattias innan de fortsatte jakten.