Om hon har tur så dyker ett fototillfälle upp när bussen är tom. Då kan hon stanna och ta ett snabbt foto, innan hon hoppar tillbaka in på förarsätet och fortsätter bussturen. Hennes stora fotointresse har utmynnat i flera böcker och utställningar både på Gotland och i Stockholm. Men bilden har inte alltid varit det viktigaste.
– Genom hela livet så har jag skrivit och fotat. Men i början var bilden bara ett komplement till texten. Det var inte förrän 2008 som någonting hände och jag flyttade fokus från text till fotografin, säger hon.
Det som hände var att Tina Messing flyttade till Visby och fick mycket ensamtid. Samtidigt var hon i färd med att göra färdigt sin bok. Det var en självklarhet att hon skulle ta omslagsbilden själv. Så hon tog med sig kameran ut och började fotografera, sedan dess har bilderna fått dominera.
Tina Messing började fotografera digitalt och i färg. En dag hittade hon av en slump ett verktyg i bildredigeringsprogrammet som tog bort alla färger och gråtoner. Kvar fanns bara svarta och vita pixlar.
– Tekniken gör bilderna mer universella och öppnar upp mer för betraktaren. Jag vill att andra ska uppleva mina bilder på deras eget sätt, säger hon.
Motiven på galleriets väggar varierar från tydliga konturer till brus. Och vad de föreställer är inte alltid självklart. Men flera av tavlorna är från början bilder av människor som Tina Messing mött. Vissa bilder är redigerade på ett sätt som får personerna att nästan bli till streckgubbar, något som tilltalar fotografen.
– Jag har alltid gillat streckgubbar. Jag tycker om hur uttrycksfulla de kan vara, som "Linus på linjen" till exempel, säger hon.
Det är inte bara färdiga verk som hänger inramade på väggarna inne i galleriet. På en kortvägg har hon satt upp flera arbetskopior. Små fyrkantiga bilder som sitter ihop.
– Jag tycker att det alltid ska finnas något extra när man släpper en bok eller håller i en utställning. Något som publiken inte förväntade sig. Att hänga upp arbetskopior är väl mitt sätt att lägga till något oväntat, säger hon och fortsätter:
– Sen är det ju också ett knep för att få visa upp fler verk. Jag hade inte fått plats att hänga upp alla små arbetsprov som stora tavlor här inne.