Jankerts hyllade monolog i samtal om sinnesro

Det handlar om en människas innersta utsatthet, hennes längtan efter äntligen lugn och ro. Sinnesro. ”Det är omöjligt att få harmoni i livet för den som inte har nyckeln till sin egen dörr” menar skådespelaren Thomas Jankert.

Thomas Jankert som uteliggare i samtal med Gud och hela existensen. "Sista ordet" är en pjäs om människorvärde och egenvärde.

Thomas Jankert som uteliggare i samtal med Gud och hela existensen. "Sista ordet" är en pjäs om människorvärde och egenvärde.

Foto: Magnus Ihreskog

Visby2021-10-20 09:02

Tidigare under 2000-talet fick Thomas Jankert nationell uppmärksamhet för enmanspjäsen ”Sista ordet” till vilken han själv skrivit manus, en scenisk monolog om utsatthet och utanförskap.

I många år, drygt tio nu, har pjäsen legat i garderoben, men nu dammar han av sin alkoholiserade uteliggare igen. Den här gången, på torsdag, i Vårdklockans kyrka.

Det går inte säga att den är mer aktuell är någonsin, då den är lika aktuell år efter år.

– Det handlar om en människa som tappat fotfästet och inte har någonstans att ta vägen. Det är hans frågor kring existensen.

Pjäsen skrevs 2006 efter ett möte på Östercentrum. Carl-Henrik Fridén, då engagerad i Röda Korset, undrade om inte Thomas Jankert kunde tänka sig att skriva en pjäs om detta ämne.

Det låg helt i linje med organisationens ledord, att linda och förhindra var helst lidande uppstår.

I dag är Fridén styrelseledamot i Equmeniakyrkan, vars uppdrag är att utveckla den allt mer populära gudstjänstformen Sinnesro.

Det är i samband med torsdagens gudstjänst Jankert nu spelar pjäsen ”Sista ordet”.

Konceptet Sinnesro utvecklades på 90-talet och bygger på att någon människa, i samband med gudstjänsten, delar med sig av sina erfarenheter av livet.

Ann-Christine Lindholm är pastor och berättar att kyrkan sedan en längre tid arrangerat gudstjänster i den här formen.

Hon märker att många söker sig till kyrkan för stöd, ibland en sista utpost när allt annat fallit. Tyngdpunkten har alltid varit det diakonala arbetet.

Den här gången tar man alltså in teatern framför altaret och erbjuder efter Jankerts monolog ett öppet samtal kring de ämnen som pjäsen berör, detta lett av Ann-Christine Lindholm tillsammans med diakon Lilian Edman.

Trots att det är många år sedan Thomas Jankert senast spelade sin pjäs kommer han snabbt tillbaka till samma sinnestillstånd som senast.

På djupet berör den honom, trots att det alltså är han som skrivit orden.

– Det handlar om den existentiella hälsan. Om människorvärde och egenvärde. Om behovet av sinnesro, att ha någonstans att ta vägen. Som bostadsmarknaden ser ut i dag går det mot katastrof, tar han som exempel.

Många mår dåligt i dag, tyngda av prestationskrav och stress. Sinnesro erbjuder, är deras förhoppning möjlighet att reflektera i ett möte mellan andlighet och kultur.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!