I helgen gick att läsa minnen från Schenholms under denna tidnings Du&jag-vinjett. Röster från förr berättade hågkomster från en tid som var, från 80-talet en bit in på -00.
De mindes musiken, hänget, att det var som ett vardagsrum att komma hem till.
Allt detta kan Morten Jonsson tackas för, mannen som öppnade den första serveringen i den lokal där det sålts fröer, krut, hästattiraljer och fiskespön i många herrans år.
Det är så länge sedan nu, 35 år sedan han köpte stället och öppnade en kombinerad glassbar och klädaffär, det som sedan blev kafé- och musikpub.
– Jo, åren går, men det var en rolig tid. Jag skapade det efter eget huvud precis som jag ville ha det, det fanns en tillfredsställelse i det, säger han i dag.
Morten började bokstavligen från noll, han flyttade från Stockholm till Visby lagom till midsommarhelgen och bodde första tiden på det gamla lagret.
Han var 27, det var inte så noga, fanns bara viljan löste sig det mesta.
Visionen var att skapa ett ställe dit ”alla” hade tillträde, så gjordes också och snabbt gick det.
Redan under hösten -86 öppnade kaféet och till sommaren 1987, sedan han rivit väggar och byggt om, blev det ett ”ölställe” med livemusik.
Då hade han träffat Rosita Gerndt, som han nu är separerad ifrån. De drev stället tillsammans.
Även hon minns, så här många år senare, en spirituell tid då inte mycket var omöjligt och det mesta gick på känsla och entusiasm.
Inredningen var brokig, idén med omatchande möbler hade Morten från ett kafé han besökt i Tyskland.
– Jag köpte mycket på auktion i Klintehamn, det var lite av charmen där inne, det var så jag ville ha det, lite udda, ingenting passade ihop, säger han.
Ställets slogan blev ”Inte gott men dyrt” och ”Bränt kaffe och torra mackor”, det skulle inte vara för flott
– Jag körde på den grejen, du vet, avslagen öl och kolerisk chef. Det var perfekt, var det någon som klagade på maten var det bara att fråga ”är du inte läskunnig? Det står ju att mackorna är torra”, skrattar Morten.
Ganska snabbt utvecklades Schenholms till ett musikställe. Morten hade tidigare hållit på med teater och fick snabbt gotländska vänner inom musikvärlden.
De flesta som vill fick spela.
– De kom dit och frågade och ofta sade jag ”ja”. De fick en liten slant eller spelade de ”på dörren”, som man säger. Det vill säga fick gage efter hur mycket folk som kom.
Han minns Patrask, minns Lennart Bäck och Bacchii Bröder-konstellationer, minns framför allt Olle Ljungström, vid tiden het efter gruppen Reeperbahns (som lades ner 1984) framgångar.
– Han var på Fårö och spelade in någon skiva och ville lira hos oss. Det kom 300 pers, möblerna bar vi ut på gatan, minns Morten Jonsson.
Just Olle Ljungströms besök var det många som mindes i det ”minnes-extra” som publicerades i lördags.
Morten Jonsson drev Schenholms till 1993 då han arrenderade ut krogen, vilken han sedan sålde 1996.
Schenholms-andan levde länge kvar, namnet ännu längre. Än i dag refererar många till Schenholms, oavsett vad som står på fönster och dörrar.
Efter krogåren har Morten Jonsson bland annat under 15 år varit ansvarig utgivare för branschridningen Restaurangguiden. Numera är han trädgårdsfixare, bygger lite, lägger sten. Det är det bästa en som varit utbränd kan göra, säger han:
– Det går långsamt och man kan låta hjärnan vila.