I sin Visbylägenhet sitter My Björklund vid köksbordet som också är hennes arbetsbord. Hon kavlar ut stengodslera till en kopp och formar ett par kvinnobröst på utsidan. Flera tuttmuggar står på bordsytan, men ingen är likadan.
– Alla är unika, precis som vi alla är. Då blir inte brösten samma storlek eller form och en del hänger och andra inte. Jag vill inte att det ska vara perfekt, säger My Björklund, som även kan måla in bristningar eller operationsärr.
På en hylla i vardagsrummet står flera exemplar med blommor runt bröstvårtorna. Andra står och torkar i en garderob i hallen.
– Först gör man muggen och sedan ska de torkas, brännas, glaseras och dekoreras. Sedan bränner man den igen. Det är lite meckigt att packa i stora plastlådor och köra bort det dit jag bränner, så det tar lite tid men det är värt det, säger My Björklund.
När de är klara säljer hon dem på sociala medier och märker inläggen med ordet tuttsläpp.
De flesta av hennes följare och köpare på Instagram är kvinnor mellan 20 och 50 år.
– Många tycker nog att det är lite kul men också att det är lite viktigt. Och att man är stolt över att få vara kvinna. Jag tror att många har dem som en statement-mugg, säger My Björklund.
Det kan vara kroppspositivister som köper dem som egenpresenter, yrkeskvinnor som har dem på sina mansdominerade arbetsplatser eller bröstcanceröverlevare som vill ha dem som ett minne.
– Det är som ett litet hejarop till dem själva, säger My Björklund.
Hennes keramik blir en hyllning av de kvinnokroppar det ofta hetsas om.
– Från början var det inte det, men ju mer jag skapar så inser jag väl att vi är ganska många som inte alltid är så nöjda över våra kroppar och ser ideal hela tiden. Ibland ska man se ut si och ibland så. Det här är en egen reflektion och självhjälp. Någon slags tyst bearbetning av kroppshetsen.
I tjejzonens rapport Hyperidealen 2024 uppger över 90 procent av unga kvinnor i Sverige att de känner negativ press på grund av dagens skönhetsideal. Över 80 procent av dem har kroppskomplex som begränsar dem i deras vardag.
– Jag kanske inte känner igen mig i det att jag låter komplexen begränsa mig, även om jag kanske har gjort det när jag var yngre. Jag har mer och mer börjat skala av och orkar inte sminka mig längre, säger My Björklund.
Även om idealen inte begränsar henne, påverkar de henne fortfarande.
– Jag tränar fortfarande på att inte gå och dra in min mage, för det är någonting som jag har gjort ända sedan jag var barn. Det spelar liksom ingen roll hur man ser ut eller att andra inte ens kan förstå att man ens har komplex. Det har egentligen ingenting med kroppen att göra, utan det har med hur jag ser på mig själv att göra. Men det blir lättare och lättare när man ser att det finns massa olika kroppar och att ingenting är fel.
Hon hoppas att hennes gestaltningar av kvinnokroppen kan vara en motvikt till alla idealbilder i sociala medier.
– Jag är glad att jag faktiskt har sluppit det när jag växte upp. Tänk att bli matad med det i mobilen varje dag, även om det inte är supermodeller så redigerar alla sina bilder. När man är yngre kanske man snajsar till sig och när man är äldre slätar man ut rynkor för att se ut som femton resten av livet, men det skulle jag inte vilja göra. Jag tycker att det är vackert när man ser att folk åldras.
Den kroppspositiva rörelsen handlar om att alla sorters kroppar ska få synas och kunna ta plats, oavsett ålder, kön, etnicitet eller storlek. Svenska influencers, som konstnären Stina Wollter och samhällsdebattören Kajjan Andersson, hade redan spritt budskapet i Sverige när My Björklund tog tag i sitt skapande.
– Kanske att det var lite extra boom då. När jag såg någon som hade gjort en tuttkruka på sociala medier någonstans, säger hon.
Från att hon hade pysslat med cernitlera som barn och gått på kvällskurser som tonåring, blev hon en hobbykeramiker som vuxen. Först återbrukade hon loppiskrukor, som hon klädde in i lera med kvinnoöverkroppar. Hon började lägga ut bilder på dem 2020 och fortsatte att skapa populära tuttmuggar från grunden.
– Jag skulle inte göra så här mycket om ingen köpte och jag gör det mest för mitt eget välbefinnande.
Av leran gör hon inte bara tuttar utan även snippor. Kvinnokroppen avbildas också i måleri, som kan bli till prints eller brickor framöver.
– Men de som följer mig gör det för att jag är nischad och vill bara köpa tuttar, säger My Björklund.