"Det har påverkat många människor på Gotland. Det är som vårt lilla Palmemord", säger Johan Lindblad, som samlar material för att skriva en bok om det olösta mordet på Wisby hotell och om misstankarna i det gotländska samhället.
De senaste åren har Johan gjort efterlysningar på sociala medier, granskat tidningsklipp i biblioteksarkiv, fikat med tidigare misstänkta och letat efter specifika skor i andras fotoalbum.
– Jag kan hålla på hur länge som helst. Det är jakten på information som är det roliga. Det gör det ännu mer intressant när man kan göra ett mord på en ö och försvinna, säger Johan.
När han flyttade hit 2001 hade han inte hört talas om det olösta mordet på Christina Olofsson, men i de gotländska umgängeskretsarna ryktades det om vem som hade gjort det.
– Det jag gick igång på var att jag ville lösa mordet, för att jag var i kretsar där många av de här misstänkta fanns, säger Johan.
Förutom alla rykten om vem som var gärningsman träffade han flera anställda, som jobbade på hotellet när mordet hade begåtts. Hans fru arbetade där långt senare och Johan var inne i personalutrymmen och var med på firmafester
– På en julfest satt jag bredvid honom som hade hittat Christina på morgonen. Då blev det genast intressant, även om jag egentligen inte var lika insatt då.
Se Johan berätta om hotellmordet i videon nedan. Obs. I en sekvens säger Johan att det var i rum 102 som mördaren klev in. Det är en felsägning, han menar rum 112.
Sedan dess har han följt nyhetsarkiven tillbaka till mordnatten 12 december 1996. Reportageboken är tänkt att bli färdig nästa år, men Johan har ännu inte snävat in på någon misstänkt och hans källmaterial blir allt större. Eftersom mordutredningen inte är avslutad har han ingen tillgång till polisens förundersökningar, som också har växt under åren.
– Jag har inga källor hos polisen eller åklagaren, säger han.
Förutom utredningens tekniska bevisning med tidiga uppgifter från vittnen och förhör med misstänkta, har flera insatser gjorts för att hitta mördaren under åren. Fallet har tagits upp i "Efterlyst" i TV3, "Cold Case" i TV 4 och "Veckans brott" i SVT. TV-programmen har lett till tips från tittare och en gärningsmannaprofil av kriminologen Leif GW Persson, men mordet har inte kunnat lösas.
Avspärrat område utanför hissarna på Wisby hotell, efter mordet på receptionisten Christina Olofsson 12 december 1996.
– Det är då jag blir en hobbydetektiv, där jag tror att de har missat något, säger Johan, som främst använder sociala kontakter och sociala medier i sitt sökande.
Vid sidan av att han körde taxi, budbil och fraktcykel startade han en facebooksida.
– Då fick jag inboxen full av fler förklaringar och tänkte att det är många som vet vem mördaren är, förutom mördaren själv, säger Johan.
Han hade tusentals följare, men stängde sidan när den blev för stor och startade därefter en ny. När uppgiftslämnare kontaktar honom spelar han ofta in samtalen, men lovar också anonymitet.
– Jag pratar på telefon eller träffar dem. Då bjuder jag på käk eller kaffe och så får de prata fritt om den här perioden i deras liv, säger Johan.
"Jag tror att de pratar mer med mig än med polisen", säger Johan Lindblad om några av de uppgiftslämnare som han kommer i kontakt med.
Han har pratat med en som var ute med hunden den natten, en annan som värmde sig i hotellets foajé, många som var kollegor till mordoffret och flera som har misstänkts vara skyldiga.
– Det är jättemånga som pekar ut kända kriminella missbrukare som var våldsamma på den tiden, säger Johan.
Tidigare fick han uppgifter från sina egna kretsar, men nyligen har han hittat en annan krets.
– Det senaste halvåret har jag fått kontakt med en helt annan grupp som jag inte visste fanns. De var i 30-årsåldern 1996 och levde i utkanten och missbrukarkretsar. De är jättepratsugna och de flesta har blivit vanliga medborgare nu, säger han.
Polisinsats vid Wisby hotell. 15 poliser arbetade initialt med mordutredningen och trots de polisiära resurserna under åren, hjälp av kalla-fall-gruppen, efterlysningar i tv och nya tekniska metoder har fallet inte lösts.
De senaste åren har polisens grupp för kalla fall utrett vidare och nya tekniska metoder har använts för exempelvis DNA-analys.
– Jag har pratat med folk som har blivit inplockade och topsade i kalla fall. Det påverkar folk att bli misstänkta, även om man rör sig i skumma kretsar betyder det inte att man är en mördare, säger Johan.
I sina samtal försöker han få tag i information som polisen troligtvis redan har, men även nya uppgifter. När han har fått in tillräckligt med material vill han intervjua några nyckelpersoner, som den aktuella åklagaren, kriminalinspektören, hotellchefen och servitören som hittade mordoffret.
– De stora intervjuerna måste göras, säger han.
Johan har flera frågor och funderingar om fallet. Missades bevismaterial på brottsplatsen när Wisby hotell aldrig stängde? Fanns det andra skospår vid fönstret som mördaren flydde genom? Finns det DNA-spår på bultsaxen som användes som mordvapen? Kan mördaren ha varit en gäst vid kvällens julbord på hotellet?
– Målet nu är att hjälpa till att komma närmare en lösning, säger Johan.'
Johan Lindblad, samlar material för att skriva en bok om det olösta mordet på Wisby hotell 1996.