Recension
Arvingarna
Wisby Strand, 2/10
I lördags var det äntligen dags för konsert på Wisby Strand och Arvingarna stod redo på scenen. Västkustbandet bjöd på en rolig låtkavalkad som de kallar ”I takt med tiden”.
Här har vi en kvartett underhållare som traskar vidare i fädernas musikaliska spår: Casper Janebrink, bas och sång, Lars ”Lasseman” Larsson, keyboard, gitarr och sång, Kim Carlsson, gitarr och sång och Tommy Carlsson, trummor och sång. Bandet fyllde trettio för ett par år sedan och Arvingarna turnerar nu runt i landet med sin show där de generöst delar med sig av karriärminnen. Med glimten i ögat och en stor dos självironi berättar bandmedlemmarna hur allt började – och fortsatte. De skulle lanseras internationellt som charmigt pojkband, men alltihop gick åt skogen.
Arvingarna hyllade sina musikaliska förebilder och idoler på olika sätt under kvällen. Till publikens stora förtjusning bjöd de på ett Queenmedley och ett potpurri Beachboyslåtar. Det märks att de har sina rötter i dansbandsvärlden, några tunga rockare är de inte. Men de är suveräna när de sjunger i stämmor! Allihop sjunger riktigt, riktigt bra och sådant är ju inte så vanligt i ett band. De blandade friskt olika genrer: pop, rock och schlager. Föreställningen tappade ibland fart och blev lite mastig men när bandet bjöd på hittar som ”Eloise” och ”I do” var alla på alerten. De uppfiffade gamla låtarna var förstärkta med en suverän blåstrio med Ella Wennerberg, trombon, Love Nilsson, saxofon och Hugo Hammarlund, trumpet plus trummisen Tim Nilsson. Vilket lyft! Och som det svängde! Härligt stompigt och fräscht och jag kom att tänka på riktiga ess som amerikanska grupperna Chicago och Earth, Wind and Fire. Tänk er just det suveränt coola soundet blandat med björkskogssusande dansbandsslingor så förstår ni hur smart och rentvättat det lät om de nya arrangemangen.
De rutinerade medlemmarna i Arvingarna har sysslat med musik i drygt tre decennier och tuffar träget vidare. Förr var de ett regelrätt dansband, numera är de mångsidiga entertainers. Den här kvällen bjöd de generöst på olika slags låtar, från traditionella schlager över till pop och coola harmonier. Killarna kan sin Beachboysrepertoar. Undrar just hur det skulle låta om de sjöng klassiskt? Bachboys? Showen var en riktig smällkaramell med dansbandsgung, pop och stilig stämsång och publiken var glad och klappvänlig.