– Vad föranleder detta plötsliga intresse för min person, undrar en förbluffad, men talträngd, Robert Ahlman när GT ringer på dörren till ettan i Visby.
Han har ett helt vanligt jobb på Försäkringskassan och är heller inte den som söker offentligheten. Ändå blev det 15 minuter i rampljuset för några år sedan. 2015 fångades Robert på en uppmärksammad vimmelbild från musikfestivalen Way out west. Fotot visar en medelålders man i regnponcho, djupt försjunken i ett korsord och till synes obrydd om de svirande ungdomarna i festivalyran. "Gotlänning identifierad som viral korsordsman", löd P4 Gotlands rubrik.
– Det var under ett soundcheck, försvarar sig Robert Ahlman över en kopp instant coffee hemma i köket fem år senare.
Men det där är gammal skåpmat vid det här laget. Ja, vad föranleder i så fall intresset för hans person? Robert Ahlman är inte aktuell med något, som det brukar heta på dessa sidor. Somliga skulle säga att han är påfallande inaktuell. Robert vägrar till exempel tjurnackat att skaffa platt-tv.
– Vissa påstår att jag har stans sista tjock-tv. Så länge den funkar fattar jag inte varför man ska byta. Det var bättre kvalitet på sakerna förr i tiden.
Men nu vidare till vårt egentliga ärende: Läsningen och bildningen. För i en tid då experterna varnar för en tynande läskultur går Robert Ahlman mot strömmen. Sedan årsskiftet loggar han varje läst bok med en kort recension på Facebook.
– Det började som ett nyårslöfte inför det nya decenniet. Jag lovade mig själv: 1. Att återknyta kontakten med ett antal gamla bekanta. 2. Läsa mer. Båda grundade sig väl i en upplevelse att det blivit alldeles för mycket skärmtid på senare tid. Vad gäller det första nyårslöftet började det bra, så kom pandemin. Men då blev det å andra sidan mer tid över att läsa.
Robert Ahlman avslutade nyss årets 83:e bok: Kjell Lundholms "Norrbotten i den svenska historien". Joyce Carol Oates, P.O. Enquist och Graham Greene är några andra författare som avverkats under året.
Vad betyder läsningen för dig?
– Tidigare inbillade jag mig att vi blir bättre som människor genom att läsa. Det finns många exempel som motbevisar den tesen, har jag insett med åldern. Däremot tror jag att vi blir mer reflekterande när vi tar del av andras idéer och perspektiv. Jag är benägen att hålla med dem som ondgör sig över filterbubblor och ekokammare. Om vi ska utvecklas kan vi inte bara lyssna till likasinnade.
Nyårslöftet är det senaste i raden av små vardagsprojekt i Roberts liv. Under en period sysselsatte han sig med att beta av öns lunchrestauranger – en kulinarisk resa som dokumenterades på bloggen "Mat och dryck i Visby".
Du förefaller vara en projektdriven man.
– Jag tror att det kan ha att göra med min uppväxt i Eksta. Vi var den sista generationen som inte hade persondator hemma, så om något skulle hända ute på landet var det upp till en själv. Det var också en bidragande orsak till att jag började läsa i unga år. Jag kommer inte från en akademisk familj, de flesta har varit byggjobbare. Ändå högaktades bildning och litteratur hemma. Det var något som präglade mig starkt.
Det livslånga kunskapsprojektet har gjort honom till en rutinerad räv på öns quiz-scen.
– Jag var faktiskt med i uttagningen till "Jeopardy". Jag föll på frågorna om pojkband och inredning, vill jag minnas.
Råder det kulturskymning i vårt land?
– Till viss del, ja. Jag kan verkligen störa mig på bristen på bildning i dag. Det är nästan så jag sitter och skriker på tv:n när medverkande i "På spåret" inte kan svara på de mest grundläggande kunskapsfrågorna. För att inte tala om högt uppsatta partiföreträdare, jag nämner inga namn, som förespråkar en litterär kanon, men inte vet vem som skrev "Gösta Berlings saga".
Elitist? Nej då, försäkrar Robert Ahlman.
– Jag kan rekommendera alla att läsa mer, vad man läser är mindre viktigt. Jag har inga problem med till exempel Camilla Läckberg, huvudsaken är man kommer igång, så kan man pröva sig fram till det som funkar just för dig.
Vilken är den bästa, respektive sämsta, bok du läst i år?
– Sara Lidmans "Jernbane"-romaner var en oförglömlig läsupplevelse. Den är dunkelt berättad, men ack så mäktig. Sämst? Jag gjorde ett försök att ta mig igenom Ayn Rands "Atlas shrugged". Tre gånger i mitt liv har jag lagt ifrån mig en bok innan den var färdigläst. "Atlas shrugged" är en av dem.