När det mesta ställs in eller sker digitalt gör Maria Boström tvärtom. När hon för första gången besöker Gotland ställer hon ut i Visby och finns själv på plats för exklusiva möten med sina besökare: Max sex personer i taget på coronasäkert avstånd.
Helgens vernissage med visningar var fullbokade hos Fröjel retro och art på Adelsgatan, där ett 20-tal verk nu visas.
– Mitt skapande började i Finland, där min morbror och mamma är konstnärer, säger hon och berättar hur hon gick ut konstskolan 1984.
Där hade hon lärt sig klassiskt måleri, men hon kom ut ganska tom i själen.
– Jag kände att jag inte hade någonting att berätta. Vad har en 23-åring för livserfarenhet? Jag ville ut i världen, säger hon och berättar hur hon flyttade till Stockholm och fick jobb inom hår- och makeupartisteri, bland annat hos kända Björn Axén.
Varje år hölls visningar i Paris, med Chanel och Karl Lagerfeld, där Maria Boström jobbade för Björn Axén och fick kontakter. En sådan ledde henne till Hongkong, dit hon också flyttade.
– Det blev sju år där, jag är ganska Asieninfluerad, och där träffade jag min sons far, säger hon och berättar att hon sedan flyttade tillbaka till Stockholm för jobb bland annat med Mikas modellagentur.
En tuff period i livet gjorde att Maria Boström akut sökte sig tillbaka till konsten.
– Jag hamnade på botten och undrade vad jag skulle göra nu? Men jag hade en bild i huvudet, att packa bilen med färger och köra ner till södra Öland för att processa livet.
Hon blev kvar på Öland i två intensiva och förlösande veckor.
– Där målade jag 32 tavlor. Det var som ett två veckors lavemang och sedan var jag ganska tömd, säger hon.
Fyra år senare är Maria Boström ödmjuk inför att axla titeln konstnär. Hon har haft flera utställningar, inlett samarbete med tillverkare av mattor så att hennes konst både hänger på väggen och visar sitt uttryck på golvet, men fortfarande signerar hon sina tavlor bara på baksidan.
Tolkningen av sina kraftfulla bilder överlämnar hon till betraktaren. Men de bottnar alla i hennes inre, något som fyller henne med skräckblandad förtjusning att ställa ut dem.
– Det känns som att hänga upp sig själv i ett snöre på väggen. Men det är häftigt att höra vad folk upplever, säger Maria Boström.
Fram till påskdagen finns hon själv på plats, bokningsbar om någon vill, men utställningen pågår till den 25 april på Adelsgatan i Visby.