Han tillhör landets mest begåvade violinister, Frey, som i dag går i nian på Solbergaskolan och antogs till Young Strings Academy i Vänersborg redan 2019 när han ännu gick på mellanstadiet.
Men snart ger han alltså av till Berlin och Carl Philipp Emanuel Bach-gymnasiet.
– Jag tänker jobba för att kunna leva på musiken. Det blir ett stort steg men också en otrolig möjlighet, säger han.
Det var i januari som han provspelade för att få en plats på skolan. Där går elever från årskurs fyra och ända upp till gymnasiet.
Allt är inriktat på musik, där studerar de största talangerna i respektive årskull.
Mycket stod på spel när Frey anlände med sin violin från sent 1700-tal, byggd av Elias Carlander, som parallellt med sitt instrumentmakande spelade fiol i Hovkapellet.
En caprice skulle framföras, Frey valde nr 20 av Paganini. Han ombads också spela ett virtuost stycke, det blev ”Caprice Basque” av Pablo de Sarasate. Därefter skalor och också första satsen ur Mendelsohns violinkonsert.
– Och utöver det var det musikteori, läkarundersökning och test i tyska. Det funkade bra, jag pratar tyska hemma med mamma så jag kan språket.
Han började spela violin redan som sexåring, entusiasmerad av pappa Dag Franzén som även han spelar fiol.
Frey tyckte det var roligt, övade och övade och övning ger ju som bekant färdighet vilket lockade till än mer övning. Genom åren har han haft många lärare på Kulturskolan i Visby.
– Det är roligare att spela när man kommer över en viss tröskel. Och det finns verkligen många trösklar att komma över med det här instrumentet.
I perioder har han övat i fyra, fem, sex upp till sju timmar om dagen, ibland förpassad in i tvättstugan för att inte störa under tidiga morgnar eller sena kvällar.
På sistone har han effektiviserat sina repetitioner så att de inte ska behöva bli så långa och för att få tid till annat. För, som han säger:
– Musik handlar om att översätta händelser till toner och då måste man ha ett liv också. Träffa vänner, vara ute i naturen, göra saker.
I augusti flyttar han alltså till Berlin för att följa sin musikaliska dröm. Han bosätter sig hon sin moster och hennes familj och får då 20 minuter med spårvagn till skolan, belägen inte långt från Alexanderplatz och Brandenburger Tor.
Violinlektionerna sker dock på annan plats, på Universität der Künste dit det är aningen längre att ta sig.
16 år, Frey, och lämna familjen och flytta utomlands. Hur tänker du?
– Att det är ett stort steg och säkert kommer att bli jobbigt i början. Men jag är väldigt motiverad och vill verkligen göra det här. Jag är sugen på allt i framtiden, solist, orkestermusiker eller kammarmusiker, allt är lika roligt.
Inte nog med att Frey lämnar Gotland, även föräldrarna kommer att göra det i samband att Dag Franzén vid årsskiftet slutar som chef för Gotlandsmusiken. Då flyttar de till Spanien.
– Men vi kommer att ha en lägenhet kvar i Visby så om somrarna är jag säkert här en del. Det vore kul att kanske kunna ge några konserter, funderar Frey.
Han har sedan länge passerat sin far i violin-spel. Tidigare spelade Frey andrafiol i Gotlands Sinfonietta, Dag satt som förstafiol. Där är han alltjämt kvar medan Frey avancerat till konsertmästare. Häpp!