Merit Hemmingson tog båten till Visby för runt tio år sedan och blev kvar. Den bästa resa hon gjort, säger hon.
Merit Hemmingsons position inom den svenska jazz-, folk- och populärmusiken är oomtvistad. Invald i Swedish Music Hall of Fame och prisbelönt på många andra sätt.
De nu dryga 80 åren till trots visar hammond-drottningen från Jämtland inga tecken på att varva ner.
Hennes nya album, som ges ut på fredagen, rymmer gamla låtar i ny svid. Till hjälp har hon tagit tunga namn som Nina Persson, Martin Hederos och inte minst Visby-bon och gitarristen Mattias Bärjed, som för övrigt även medverkar på Thåströms nyliga album.
1971 gav Merit, som då egentligen var helt inne på att spela jazz, ut skivan ”Huvva!”. Den kom att få ett enormt genomslag och revolutionerade den svenska folkmusiken.
Tillsammans med producenten lades beats till gamla folklåtar och fäbodpsalmer, orgelbaserad grooverock.
Skivköparna bildade kö medan folkmusikfestivaler och kyrkor till en början vände henne ryggen. Nej, den musiken skulle inte in i Guds hus.
Merit Hemmingson är ohotad som landets hammond-drottning.
”Huvva!” följdes upp av ”Trollskog” (1972) och ”Bergtagen” (1973). Trilogin är i dag en milstolpe i den svenska musikhistorien, ett halvt sekel senare hyllad och beundrad av många långt yngre musikanter.
…och så kom pandemin.
Ja, det hann för all del gå många år innan dess, men pandemin kom och Merit, som flyttade till Visby för drygt tio år sedan, började fundera.
– Hur skulle de där låtarna låta om jag spelade in dem idag, femtio år senare? Jag började välja ut spår och ge dem nya namn för att de gamla ska få leva kvar.
Merit Hemmingson har sitt eget spelrum i våningen i Visby. Här föds hennes musik, här har hon omstöpt sina 70-talsinspelningar till nya albumet "Huvva! Vad tiden går".
Så hon ringde in ett koppel av namnkunniga musiker till Sandkviestudion på försommaren, alla lika peppade att få medverka. Vem vill inte ha sitt namn på ett Merit-vax?
Albumet ges ut på bolaget Supertraditional, är inspelat i Sandkviestudion och producerat av lyhörde Anton Sandell.
– Det är tack vare Ganneviksstipendiet jag kan göra det här, säger Merit. Det där stora, 500 000, kan du fatta! Nu lägger jag pengarna på det här. Det är ju sånt här de ska användas till. Ny musik!
Låtarna har fått en tuffare skrud än originalen, och alltså nya namn: ”Mandom mod och morske män” heter nu ”Kvinndom mod och ljuveliga kvinns” och ”Evertsbergs gamla brudmarsch” heter ”Gamle Evert”.
– Jag har tolkat mig själv, kan man säga. Omarbetat, vänt på musikaliska stenar för att se vad som finns under, säger Merit Hemmingson.
Merit Hemmingson
En releasespelning för ”Huvva! Vad tiden går” – som ges ut på såväl strömningstjänsterna som på vinyl – genomförs på jazzklubben Fasching i Stockholm på fredagskvällen.
Ytterligare en utgivning väntar i vår, då en EP med inspelningar som inte får plats på detta första släpp.
– Jag är lite nervös, jag, säger hon över kaffekoppen i köket. Man hoppas ju att folk ska tycka om det!
Mattias Bärjed och Nina Persson, två av de musiker som medverkar på Merit Hemmingsons album
När albumet så småningom är utgivet är ett antal spelningar planerade, bland annat på Pustervik i Göteborg 15 januari tillsammans med Loney Dear. En vecka senare, 21 januari, dyker hon upp i ”På spåret” tillsammans med Sahara Hotnights.
Hon ska också gästa på en konsert på Cirkus med en ännu hemlig huvudakt.
– Och så är det den där dokumentären som SVT håller på med. De har lagt ner ett jättejobb. Tre gånger har de varit här i Visby. De klipper den nu, tror jag. Jag vet ingenting, jag. Får jag bara ge mig in i musiken är jag nöjd.
Precis så är det. När hon sätter sig vid orgeln i våningen i Visby försvinner tiden, då går hon in i sitt eget universum, sin egen själ, rent av.
– Jag vet inte vad det är, det går inte att förklara. Men där inne, i musikens underbara värld, finns bara lycka.