Han har numera titeln professor emeritus. När Ulf Palmenfelt undervisade vid Campus Gotland tog han ofta en lunchpromenad. Tankarna fick sväva fritt, men fastnade ofta vid något han mötte på vägen.
– Visby är min stad, jag har väldigt många relationer till den, säger han.
Som folklivsforskare har det muntliga berättandet varit centralt, och när möjlighet att vara guide under mer lättsamma former dök upp fick Ulf Palmenfelt tillfälle att plocka fram några bra historier.
– En av de bästa är den om ynglingen som sökte jobb när domkyrkan byggdes. För att bevisa att han inte led av svindel fick byggmästaren honom att gå över en bjälke 27 meter upp i luften, berättar Ulf Palmenfelt.
Hur det gick för ynglingen kan man läsa i ”Sumpkärret blev varumärke”, en bok där Ulf Palmenfelt ganska fritt samlat berättelser som knyter an till Visby. Om domkyrkan kan man även läsa om labyrinten i stenläggningen utanför huvudporten, och om traditionen med labyrinter i kyrkor. Labyrintens mittsten kommer från Jerusalem.
En annan labyrint som fascinerar är trojaborg. Ulf Palmenfelt återger sägnen om hur jungfrun som rövats bort och förts till en grotta i Galgberget lade labyrinten för att vinna ett vad och släppas fri.
Sägnen om jungfrun är en av cirka 600 som Per Arvid Säve nedtecknade.
– Av dem har 15-20 anknytning till Visby. Men Säve skrev även en del personporträtt av kända Visbybor som jag har använt, säger Ulf Palmenfelt.
En av sägnerna berättar att asaguden Oden bodde i Langska husets källare på Strandgatan. Om kvällarna körde han fram och tillbaka längs Strandgatan så att gnistorna stod kring vagnens järnskodda hjul. Samtidigt som Ulf Palmenfelt skriver om Oden passar han på att berätta om hur Langska huset i början av 1900-talet inrymde Wisby Börs, och hur hotellet då marknadsförde källarens simbassäng med radioaktivt vatten.
– Då var det nyttigt att bada radioaktivt.
”Sumpkärret blev varumärke” uppmärksammar andra nyare avtryck i Visby, som ”Curts punkt” på Stora torget. Där återfinns även katten Knäcken som staty, vilket föranleder en utvikning för att berätta om den trogna hunden Greyfriars Bobby i Edinburgh.
Bokens titel sammanfattar perioden från det att Visby var en sumpmark till dess vi fick ett nytt landmärke i form av #i love visby. Att Visby förvandlats till ett säljbart varumärke är dock ingen bra historia, tycker Ulf Palmenfelt.