79-åriga Ulla Lundberg har alltid velat väva, men med arbete och familj fanns inte tiden. Det var först år 2000, när hon hade blivit pensionär, som Ulla fick förverkliga vävdrömmen. I present fick hon både en vävstol och en kurs i vävning. Sedan dess har Ulla vävt åtskilliga trasmattor och annat. Varje måndag packar hon lunchlåda och åker till Vägume vävstuga och spenderar dagen där.

Väver gör hon även hemma, men då i mindre skala. I vävstolen, hemma i lägenheten i Visby, växer regnbågsfärgade stolor, alltså de långa band som bärs av präster och diakoner, fram.

– Jag hade sett stolor med de här färgerna, men de såg inte ut som någon regnbåge, säger Ulla Lundberg om hur hon fick idén.

Ulla Lundberg är sedan många år frivilligarbetare och är kyrkvärd i Terra Nova-kyrkan. Dessutom har hon både en dotter och ett barnbarn i prästyrket. Nu bärs hennes regnbågsstolor, vävda i ekologisk merceriserad bomull, inte bara av släkten utan av präster och diakoner runt om i landet.

– Jag har vävt 23 stycken och just nu har jag tre i väven. Jag tror att mina stolor finns i sex stift nu, säger Ulla och berättar att två av dem som hon just nu väver ska till Östersund.

Varje stola är 270 till 280 centimeter lång. När de är färdigvävda viker hon in den vita kanten och fodrar sedan stolan för hand.

– Det tar ju lite tid – det är många stygn att sy. Mellan 25 och 30 timmar tar det nog allt som allt att göra en stola, säger Ulla.

För henne är regnbågsflaggan en betydelsefull symbol.

– Det är ett kärleksbudskap, säger Ulla Lundberg, som genom åren märkt av en förändring inom kyrkan.

– Nu är det mycket allas lika värde, det blir ju mer och mer, så var det inte riktigt förr.

I samband med invigningen av Gotland pride fick Ulla Lundberg ta emot priset Årets regnbågsbagge, som varje år tilldelas en person, verksamhet eller organisation som, utanför sitt huvudsakliga arbete, verkar för att lyfta hbtq-frågor. 

I motiveringen stod bland annat att priset går till "en representant för vardagshjältarna. De som i sin vardag, i stort och smått tar kampen för hbtq-personers rättigheter. De som inte alltid syns, men som gör väsentlig skillnad".

– Det kändes helt otroligt, det hade jag aldrig ens kunnat föreställa mig att jag skulle få. Det var väldigt roligt att få den uppmärksamheten och att stolorna blev så uppmärksammade, säger Ulla Lundberg.