Unga Herm, ja. Eller Herman Österholm som han heter, 20-åringen. Hiphopen har varit med honom sedan han var liten, giganter som Wu Tang Clan, Dr Dre, Eminem, 2Pac och svenska Snook ingår i soundtracket av hans liv.
Men nu är han på gång att skapa musikaliska minnen även för sin omgivning, med tanke på i vilken takt han släpper låtar på strömningssajterna.
– Varje helg får jag snaps där mina låtar spelas på nån fest, det är kul, så klart, säger han.
Lever och frodas gör den alltså, hiphopen på ön. De är ett helt gäng som håller på och går in i och ut ur varandras projekt. Många är killarna, tjejerna inte en enda.
Herman Österdahl är aktiv i tre olika sammanhang, förutom solo som Unge Herm ingår han också i grupperna Grannskapet och Svek.
För närvarande är det främst Grannskapet – också Alve Bergström, Neo Tofftén och Nemo Takac – som släpper musik. När den här artikeln skrivs heter senaste släppet ”Bagheera”.
– Vi skrev en massa i slutet av förra året, nu släpper vi låtar efter hand, vi hoppas det ska bli ett helt album i april eller maj.
Som Unga Herm gav han senast ut ”Läkerol”. Hans största hit heter ”Nej, tack”. Han jobbade på Kneippbyn en sommar och delade ut broschyrer. De flesta tackade nej, ”Nej tack”.
– Jag gick hem och gjorde en låt av den, den fick tjugotusen streams direkt. Det blev en lokal klassiker, kan man säga, som spelades på fester och studentflak.
Det var Robin Takac som fick igång Herman att själv göra musik, Robin vars alias nu är 9Sense. Han skriver på engelska, Herman valde det svenska spåret.
Han har alltid haft lättare, säger han, att skriva rim och dikter än han haft att säga saker rakt ut.
Redan som 18-åring gav han ut albumet ”Ni ger mig strezz”. Det handlar om psykisk ohälsa, vilken han själv gått igenom.
– Jag fick en dip i måendet och gestaltade det. Det finns en röd tråd på albumet. Det är okej att må dåligt för man kommer att må bra också, det går upp och ner.
Nu har han fraser i skallen jämt och noterar dem i telefonen. Hemma har han högtalare, mick och dator. Där växer låtarna fram, ibland till köpta beats som han förfinar till sina egna. Sedan produceras det tillsammans med vänner.
Roligt är att släppa låtar som streaming, än roligare är att spela live. Närmast gör han det på lördagens insamlingsgala för Ukraina på Munkkällaren.
– Det finns inte så många scener på Gotland, genren är inte så stor, trots allt. Jag har varit på skolor, på Gutekällaren två gånger och på Kasai.
Känslan att spela för publik?
– Det är så fett. Man är lite nervös före, men sedan ser man att folk gillar det…det är bästa känslan.
Om du ser framåt, vilka mål har du med din musik?
– Jag vet inte...drömmer är att leva på det här. Men målet nu är att fortsätta göra musik som skapar känslor.
Det finns fler hiphopare på ön. Senaste året har grupperna Portkod (Adam Perho, Love Tydén och Noah Wahlström) och Auran (Elliot Fernerud Carlén och Max Norberg) varit aktiva och att räkna med, liksom Melvin Gustafssons alias Akvarell.
Längre bak i den gotländska hiphop-historien hittar vi Funkiga As och deras ”Bira, bärs” som blev en nationell hit på 90-talet.
Då slog också Stefan Gabrielsson igenom, Stefan som gått under namnen Rhymatic och Rhyme Gotti och alltjämt är aktiv.
Gustav "Najlierap" Veström fortsätter ge ut musik sedan debuten 2019. Vi hittar också på Gotland alltjämt aktive Seamus Deivert som skapat många tunga beats.