Joel Schmidt spelar hunden Texas och hoppar in för Jimmy Lindström som skadat knät. Katten Candy, alltså Moa Niklasson, har varit med sedan de första föreställningarna i våras.
Förutom den stora skillnaden att showen nu spelas utomhus på Kulturrums innergård i Visby, har det också skett några ändringar i föreställningens rollista.
Jimmy Lindström, som i vanliga fall spelar hunden Texas i föreställningen, har skadat knät och ersatts av Joel Schmidt, som gick ut Teaterhögskolan i Malmö förra året.
Även tuppen Goliat, som skulle ha spelats av Steve Kratz, har gjort illa sig med en axelskada. I stället bär Tomas Lindström tuppkammen i sommarens uppsättning.
– Joel och jag har bara haft fyra-fem dagar på oss att lära oss rollerna, då måste vi gå lite i de spåren som Jimmy och Steve har stakat ut åt oss, säger Tomas Lindström.
Tomas Lindström och Joel Schmidt har fått använda sig av filmade föreställningar från i våras för att lära sig rollerna.
– Det är en timmes föreställning så rent tidsmässigt finns det inte tid att göra någon egen djuptolkning. När jag ser på inspelningarna tänker jag bara: ”tack Steve för att du gjorde rollen så bra”, säger Tomas Lindström.
Moa Niklassons, som spelar katten Candy, är kvar från i våras. Hon tycker att det ändå känns av att det är nya skådespelare – men inte på ett jobbigt sätt.
– Det är roligt att få in nya uttryck för då förnyas även min och Mikaelas roller, säger hon.
Från vänster syns hunden Texas, tuppen Goliat, katten Candy och åsnan Jenny.
Vad handlar då föreställningen om?
Den är baserad på bröderna Grimms saga Stadsmusikanterna i Bremen om fyra djur som ska bli stadsmusikanter. De är alla oönskade av olika anledningar, och bestämmer sig för att starta ett band för att överleva.
– Det är en åsna som inte orkar bära runt saker längre, som blir utbytt av en yngre åsna. En kamphund som tappat tänder och inte kan bitas längre. En tupp som inte kan befrukta hönsen, och en sommarkatt som blir kvarlämnad av familjen när sommaren tagit slut, säger Moa Niklasson, och fortsätter:
– Det de har gemensamt är att de är hopplösa och saknar funktion. Och i det hittar de varandra.
Moa Niklasson, som också spelar Clarice på Romateaterns uppsättning av ”Två herrars tjänare”, fick rollen när hon blev uppringd av regissören Karin Kickan Holmberg.
– Hon sa: ”vi har en gammalfolksaga med en lite promiskuös och härlig katt, och då tänkte vi på dig”, skrattar hon.
Tomas Lindström och Joel Schmidt har bara haft några dagar på sig att lära sig sina nya roller, men de har haft gamla inspelade föreställningar som hjälp.
Tomas Lindström tycker att utanförskap är det tema som mest genomsyrar föreställningen Lucky Loosers.
– Djuren tvingas ihop på ett sätt som också är intressant för oss människor. Ibland tvingas vi ihop i nya situationer och ur det växer nya vänskapsband. När det pågår hemska saker som krig i världen, som tvingar folk in i nya omgivningar, kan det ändå uppstå fantastiska saker, säger han.
Moa Niklasson ser å andra sidan pjäsen som ett slags ode till ineffektivitet.
– I dag finns det så hög press på självförverkligande och att man ska vara till så stor nytta som möjligt. De här djuren är raka motsatsen. De är ju totalt meningslösa, egentligen.
Blir det lite som en oas i den hetsen?
– Precis. När allt annat handlar om att man ska ”följa sina drömmar” handlar den här pjäsen mer om att man får softa, säger hon.
Tuppen Goliat, spelad av Tomas Lindström, har övergivits för att han inte längre kan befrukta hönsen.
Den tilltänkta målgruppen för Lucky Loosers är högstadieelever, men lämpar sig även för äldre publik än så. Tanken var också att sälja föreställningen till skolor, men pandemin satte käppar i hjulen för den planen. Ensamblen hoppas ändå på att kunna turnera runt i landet med Lucky Loosers till våren eller hösten nästa år.
Lucky Loosers har nypremiär lördagen den 16 juli och spelas fram till den 30 juli.
Tuppen Goliat, spelad av Tomas Lindström, har övergivits för att han inte längre kan befrukta hönsen.