Besökare beskådar utställningen under vernissagen i helgen.
Visst kan man undra, när man vandrar förbi Visbys berömda sevärdheter: Hur hade de sett ut, om de hade lyckats undvika bränder, plundringar och tidens tand? Hur såg ruinerna ut innan de blev just ruiner?
Nu går det åtminstone att få sig ett smakprov, eller ett delsvar på de frågorna, genom en ny utställning.
Kanske är det ironiskt, kanske bara logiskt, att denna visas i Visby domkyrka – en av de få pampiga byggnader av denna sort som faktiskt klarat sig – som en del av domkyrkans 800-årsjubileum.
Men det hela började egentligen med att två personer, som inte kände varandra, möttes vid S:t Clemens.
Konsthantverkaren och keramikern Dionne van der Meij bytte för några år sedan Nederländerna mot Gotland. Hon har blivit alltmer specialiserad på byggnader i lera, som görs på beställning, och hade just levererat en sådan.
En som såg detta verk var Ola Olsson, utflugen gotlänning med ett bevarat intresse för öns historia:
– Jag hade gått runt i många år på medeltidsmarknaden och sett olika modeller av gamla hus, men hela tiden känt att något saknades. När Dionne presenterade sin version av S:t Clemens tyckte jag verkligen att den verkade stämma i detaljerna, berättar han under lördagens vernissage.
Petra Guteskär (t.h), som är domkyrkokaplan och präst, presenterade duon bakom utställningen.
Han ville göra något för gotlänningarna genom att visa upp mer av hur Visbys kyrkoruiner såg ut från början. Med hjälp av personal på Gotlands museum började Ola Olsson och Dionne van der Meij tillsammans söka efter det källmaterial som behövdes.
– Vi fick bra hjälp och har letat djupt i arkiven, säger Ola Olsson.
– Vi vill visa precis hur kyrkorna såg ut och jag har verkligen försökt få detaljerna rätt, utifrån gamla ritningar och bilder, tillägger Dionne van der Meij.
Under vernissagens presentation fick hon frågan vad som varit den största utmaningen under arbetet?
– När man jobbar med lera är det något som torkar, ibland snabbt, samtidigt som jag vill jobba exakt och göra fler detaljer. Det var en svårighet ibland, svarade keramikern.
Det hela blev alltså till ett projekt i samarbete med Visby domkyrkoförsamling och resultatet finns nu att skåda i Stora kapellet.
Enligt inbjudan till vernissagen innebär utställningen en tillbakablick mot ”Gotlands storhetstid”.
S:t Per och S:t Hans återskapade utifrån bilder och ritningar.
Det lilla som finns kvar av S:t Per och S:t Hans ligger vid södra delen av S:t Hansgatan.
Modeller av S:t Göran, som den såg ut en gång och som den ser ut idag.
Ruinen av S:t Göran, norr om Norderport. Byggnaden uppfördes särskilt för dem som insjuknat i spetälska.
S:t Nicolai, dåtid och nutid.
Foto på S:t Nicolai på S:t Nicolai gränd, i norra delen av innerstaden.
Har det blivit fel här? Nej, allt tyder på att tornet ovanpå S:t Lars någon gång har flyttats, från mitten mot västra gaveln till.
Ruinen efter S:t Lars ligger nedanför Stora torget på S:t Hansgatan.
Precis bredvid S:t Lars finns Drotten. Så här såg den ut och så här ser den ut idag.
Foto på Drotten sedd från norra delen av S:t Hansgatan.
Den speciella formen på Helge And framkommer ännu bättre ”i original”.
Helge Ands ruin hittar du strax norr om domkyrkan.