Texten kommer från Gotland.net >>
Kejsartrollslända, tegelröd ängstrollslända och mindre smaragdflickslända. Dammen på Norrbys museigård i Väte är omsvärmad av insekter med poetiska namn, som blänker till i solskenet i blått, rött och grönt. En flateska ligger förtöjd vid dammkanten och vid skogsbrynet står kvarnen, som var syskonen Johanssons ögonsten. Det är Gotlands äldsta vattenkvarn som fortfarande är i bruk.
Sida vid sida bodde de här i hela sitt liv, syskonen som föddes vid sekelskiftet 1900: Edvin, Martha och Erik. Ingen av dem gifte sig och bildade egen familj och när Martha dog 1995 hade hon testamenterat gården till Gotlands Fornvänner, huvudman för Gotlands Museum. När man öppnar grindarna till Norrbys stiger man rakt in i en atmosfär från en svunnen tid, en spegel av gården på 1930- och 40-talen då den var självförsörjande.
Spår av dem som levt och verkat på platsen finns överallt. Bostadshusets inredning är oförändrad och glas och porslin i skåpet står exakt så som Martha lämnade det. Gårdens nutida värdfolk är klädda i tidstypiska kläder. Annelie Adolfsson, som är kulturarvskonsulent och samordnare på Norrbys museigård, har denna dag en röd bomullsklänning med vita prickar.
– Det unika med Norrbys är att miljön är autentisk och äkta. Det var så här den såg ut när syskonen levde här, säger hon.
I kaféet i det gamla magasinet ligger småkakorna på rad under glaskupor, bakade utifrån gårdens recept. Brödet och bullarna bakas på granngården som har ett bageri. På Norrbys finns idag kaniner, grisar, höns och lamm.
– Lammen som betar här sommartid hjälper till att hålla landskapet öppet, säger Annelie Adolfsson.
Tre syskon med olika intressen
Bostadshuset byggdes 1936 och övriga gårdsbyggnader inklusive kvarnen på 1920-talet. Familjen Johansson bodde först i ett äldre hus som låg bakom det kvarvarande bostadshuset. Det var under en studieresa i Östergötland som Edvin, den äldste i syskonskaran, fick inspiration till sitt drömhus. Kungs Starby gästgiveri i närheten av Vadstena fick stå modell för deras nya hus som var inflyttningsklart 1937. När Edvin kom hem från sin resa kontaktade han byggmästaren i socknen och huset byggdes i modern stil: betsad plywood som bildar rutmönster i trappans svängning upp till övervåningen, skjutdörrar, linoleumgolv, inbyggd el och centralvärme.
I köket, precis vid dörren ner till källaren, finns en ringklocka.
– Den ringde i brödernas rum, där de kanske dragit sig tillbaka för en tupplur efter dagens arbete på gården. Syskonen hade ett internt ringsystem, till exempel ett tryck för mat, berättar Annelie Adolfsson, som visar huset för besökare under sommaren.
Draperier och andra textilier har Martha sytt, vävt och broderat.
– De tre syskonen hade olika intressen, berättar Annelie.
– Martha var väldigt duktig på handarbeten. Edvin vurmade för sin biodling och för skogen. Han beställde och planterade exotiska barrträd som man ser då man går natur- och kulturstigen. Lillebror Erik skötte djuren då mjölkmaskinen köptes in. Annars var hans specialitet jakt, och särskilt rabbisjakt.
De hade höns, grisar, kor och hästar och levde på vad de odlade på gården. I matkällaren finns Marthas inläggningar kvar på hyllorna: päron, plommon och rabarber. Körsbären från 1946 ser ut som oliver där de vilar i burkens sockerlag. Här nere finns även ett vedförråd, en salttunna och en vävstol. Källaren var också platsen för Marthas äggkläckare, som drevs av fotogen och som hon därför var tvungen att se till regelbundet. Martha födde upp kycklingar som hon sedan sålde och äggkläckningsmaskinen finns idag att beskåda i hönshuset.
– Jag får alltid en känsla av att någon tittar ut på mig genom fönstret när jag går över gårdsplanen. Här är det förflutna ständigt närvarande. Platsen är fylld av berättelser, säger Annelie Adolfsson.