De dryga 25 nu genomförda föreställningarna sedan premiären 2 mars börjar sätta sig på rösten. Den här veckan spelas ”Anna & Jacob Dubbe” på länsteatern dessutom fler gånger än vanligt, med dubbelföreställningar vissa dagar. Men när GA träffar Stina Nordberg en förmiddag på länsteatern gapar stolarna tomma, och den för lokalen ovanligt stora scenen är nedsläckt.
– Det är en ganska känslosam roll. Jag får använda ett stort spektra av känslor, berättar Stina Nordberg, som spelar Anna.
Föreställningen är en fri tolkning av Pelle Sollermans roman ”Köpmannen vid Lilla Strandporten” från 1942. Historien om Anna och Jacob Dubbe utspelar sig i skiftet mellan 1700- och 1800-tal.
– Jag har inte läst Sollermans böcker utan jag har utgått från manuset och gått in för det som ett vanligt teaterarbete. Det är jag ganska glad för idag. Jag utgår från den moderna kvinnan som jag representerar och tänker att det måste vara samma känslor då som nu, säger hon.
Titelrollerna spelas av Stina Nordberg och Rasmus Mononen, som spelar Jacob Dubbe. Det är första gången de jobbar tillsammans, och faktum är att bekantskapen dem emellan inleddes med en kyss.
– Vi skulle ta bilden till affischen, och vi blev ombedda att kyssa varandra. Så det var pang på, säger Stina Nordberg.
Trots att antalet föreställningar har satt spår på kropp och ork tycker hon fortfarande att det känns bra och roligt.
– Jag har aldrig gjort en så stor och bärande roll. Ofta när man spelar så många föreställningar är det risk att man blir trött, men det här går som tåget.
Stina Nordberg är född och uppvuxen på Gotland, och det är lite speciellt att spela på hemmaplan.
– Oftast känner jag minst en person i publiken. Jag blir inte nervös inför en publik, men jag kan bli skitnervös för att en person jag känner sitter i publiken. Jag tror att jag har ganska gott självförtroende, men ändå när jag kommer hem till Gotland hoppas jag alltid att jag kan visa att jag har lärt mig något från sist.
Det är inte första gången hon arbetar på länsteatern. Hon fick jobb där första gången 2012.
– Länsteatern var där jag fick möjlighet att prova yrket inför scenskolan. Det är så lyxigt att komma tillbaka till en så påkostad produktion, med en väldigt stor ensemble som skapar en fantastisk stämning, säger hon.
Biljettrycket på ”Anna & Jacob Dubbe” är stort, så pass att länsteatern valde att förlänga speltiden.
– Det är så speciellt med publik, folk vill först höra att det är bra innan de köper biljett. Det är så svårt att tänka sig att något kommer bli en succé innan, men det är så roligt när det lyckas, säger Stina Nordberg, och fortsätter:
– Man är aldrig klar, så även här. Det fortsätter att vara en levande process både för mig, för Rasmus och för alla andra.
Sedan Stina Nordberg tog examen från Teaterhögskolan i Malmö för tre år sedan har det blivit en hel del resande. Hon har turnerat runt i landet men även bott och arbetat i bland annat Halland, Stockholm, Uppsala, Skåne och på Gotland. Mycket till semester har det inte varit tal om.
Sista föreställningen på länsteatern på Gotland spelas 28 april. Den 2 maj börjar hon repa på nästa. Då bär det av till Stockholm och Kulturhuset stadsteatern där hon ska medverka i ”Spelman på taket”.
– Om man ska prata drömmar är det klart att det finns vissa hus man drömmer om att få jobba i, säger Stina Nordberg.
Men innan premiären, som är den 24 augusti, ska hon faktiskt ha sitt livs första betalda semester.
Hon har precis fått klart med kontrakt för nästa jobb, som har premiär våren 2020. På Uppsala stadsteater sätts Broadwaymusikalen ”Next to normal” upp, där Helen Sjöholm spelar huvudrollen.
– Jag spelar dottern till Helen Sjöholms roll, berättar Stina Nordberg.
Att vara skådespelare innebär att inte alltid veta om, eller när och var, man jobbar härnäst. Stina Nordberg berättar att hon än så länge varit förskonad från mycket av den osäkerheten, eftersom hon oftast har haft jobb och har haft turen att de olika uppsättningarna klaffar tidsmässigt.
– Jag har nu turen att veta vad jag ska göra fram till nästa sommar. Jag är glad över att få vara i Stockholm ett år. Det behöver jag.
Turnerandet och alla flyttar sätter sina spår.
– Det ger en känsla av rotlöshet. Jag behöver en plats att återvända till och att ha någonting som är mitt. Jag försöker hitta ett sätt att inte bli ensam i det här. I det här jobbet är ensamheten ens värsta fiende, säger hon.
I ett försök att bli just mindre ensam har Stina som nyårslöfte att värna om de vänskaper hon har.
– Jag ska utmana mig själv att få nya vänner, och värna om de vänner jag har. Det är inte det lättaste när jag bor på olika platser och går upp i nya produktioner, men jag tror att de flesta av mina vänner har förståelse för det.
Tiden som Anna är snart över, men rollen kommer hon alltid att bära med sig.
– Tidigare har jag tänkt att jag är en komisk skådespelare, nu har jag bevis för att jag kan göra det motsatta med. Sedan har jag inte upplevt att jag har den självklara kroppen för att spela prinsessa och det är skönt att få motbevisa sig själv. Det är en ynnest att jag får jobba med det här, att få göra det jag älskar.