Ja, ett tag såg det verkligen mörkt ut för Gotlands största och mest påkostade revy. Häromåret kastade den mångårige revykungen Roland Olsson in handduken, och efter sommaren meddelade även Patrik ”Palten” Jonsson att han tackar för sig. Och manfallet tar faktiskt inte slut där. Under en pressträff i måndags uppdagades det att inte heller Anna Jankert, Janne Henriksson eller Bengt-Åke Rundqvist kommer att synas i nästa revy.
För en sådan blir det alltså, trots allt.
– Det var lite deppigt där i början. Vi var inte ens säkra på om vi kunde fortsätta. Men na-ij tänkte vi då. Gotlandsrevyn måste leva vidare, i vått och torrt, säger Mari Winarve.
Hon och Niklas Sojde blev medlemmar i ensemblen så sent som i fjol, men de hör redan till det gamla gardet. Hälften av skådespelarna är nämligen helt nya i sammanhanget. Frånsett Winarve och Sojde återvänder bara Julia Westberg och Monica Järlsäter.
Rune Fröling, Oliver Lundberg, Fredrik Willstrand och Jessica Pettersson må vara nykomlingar, men de är knappast några nybörjare. Lundberg har spelat i Suderrevyn, Fröling i Vamlingborevyn och Pettersson med Gotlands improvisationsteater. Willstrand, ”Shakin Fredrik”, är i sin tur känd för låten ”Fem i tolv”, som toppade svensktoppen under 80-talet.
Den tyngsta värvningen torde ändå vara regissören Karin ”Kickan” Holmberg, som regisserat flera uppmärksammade uppsättningar de senaste åren – och därtill förärats såväl GT:s som regionens kulturpris.
– Jag tror att det är väldigt nyttigt att vi får in någon med den där regissörsblicken – någon som kan vrida och vända på varje ord och gest tills allt sitter perfekt, säger Niklas Sojde.
Gotlandsrevyn har jobbat med regissör tidigare, men när förra nyårsrevyn ”Knallhattar & Frostslipsar” repeterades fick ensemblen hjälpas åt med regisserandet, säger Monica Järlsäter.
– Det märktes på resultatet, kan jag tycka. I vissa nummer nådde vi inte hela vägen fram.
Förändringarna har också satt spår i manusarbetet. Gotlandsrevyn har aldrig varit resultatet av en enda penna, men ofta har en textförfattare axlat det övergripande ansvaret. Nu delar man på den kakan i högre utsträckning.
– På sätt och vis har det varit befriande att det är så många nya i ensemblen. Jag vet inte om jag hade vågat komma med texter och idéer om de gamla revyrävarna satt kvar i manusgruppen, säger Niklas Sojde.
Den där känslan, att det faktiskt kan vara lite skönt också att börja om på ny kula, är något som flera i ensemblen återkommer till.
– I början när vi satt med manuset var det mycket ”hur skulle Roland eller Palten ha gjort?”. Men så slog det oss: Varför ska vi ta hänsyn till det? Varför inte bara göra något eget, nytt? säger Monica Järlsäter.
Gotlandsrevyn i vått och torrt, sa Mari Winarve. Ordvalet är ingen slump, för ”I vått och torrt” är också namnet på den föreställning som har premiär 5 januari.
– Det har så klart en dubbel betydelse. Det anspelar på den regniga hösten och torra sommaren, men även på läget vi i Gotlandsrevyn befinner oss i, utvecklar Mari Winarve.
Inför en så omfattande omställning var det nog frestande att ta ett sabbatsår, eller tacka för sig. Inte då, säger Monica Järlsäter.
– Vi lägger ned oerhört mycket energi och tid i revyn. Den största smällen tar våra familjer. ”Är det ok om jag med i år igen?” frågar jag alltid hemma. ”Ja, du brinner ju för det” brukar svaret bli. Och så är det verkligen. Den där kicken man får när ett skämt landar ... Det går inte jämföra med något annat.