HITLÅTENS HISTORIA, DEL 3 (GT). Pugh Rogefeldt tog på sig ansvaret att skriva en hitlåt till Grymlings första album. List-ettan ”Mitt bästa för dej” visade sig vara en grov men omedveten låtstöld – från hans eget 70-tal.
Sommaren på Sudret innebar en slösande sol och välbehövliga dagar av regn. 1990, första året på ett nytt decennium, första försöken för en nybildad konstellation att skriva låtar ihop.
Det är tjugosju år sedan nu, men ändå ganska nyss i Pugh Rogefeldts minne.
För det var ju så roligt, hela det där Grymlingsprojektet.
– Ett av de roligaste musikaliska samarbeten jag gjort, så tycker jag än i dag. Vi blev inte särskilt väl sedda i media, men vi hade vansinnigt kul. Och det gick ju trots allt ganska bra för oss, säger han.
”Du har ett sätt som jag inte har/ Du har en blick som dröjer sej kvar/ Vad dom än säjer, ja eller nej/ Jag sätter mitt allt, mitt bästa för dej”.
”Mitt bästa för dej” är första spår på Grymlings debutalbum, utgivet hösten 1990. Det är en av Pugh Rogefeldts allra största hits någonsin, trots att den faktiskt kom till på beställning.
Låtarna var inspelade, skivan praktiskt taget klar, men känslan var ändå att någonting saknades. En bärande singel.
– Så jag tog på mig ansvaret för att få till en låt med hitkänning, berättar Pugh.
Bara sådär; Ses i morgon, grabbar, nu går jag hem och skriver en hit!
Vi ska återkomma dit, men först en liten bakgrund.
Grymlings var Mikael Rickfors idé, han hade flyttat till Gotland och gården i Eksta, bara något år efter att Pugh bosatt sig på ön, i Lokrume.
Det är för övrigt, i år, trettio år sedan Pugh – som privat aldrig är annat än Tobbe – blev öbo.
– Micke ringde mig och det kändes så kul att göra det där. Allt var så spontant, så oplanerat, allt formades i stunden.
Pugh hade då själv varit inne på en liknande tanke, i hans fall att föra samman artister från de nordiska länderna till ett gemensamt projekt.
Riki Sorsa från Finland sade ja, danske Kim Larsen var inte lika entusiastisk i telefonen:
– Nja, naj, for helvede, härmar Pugh. Det är en dårlig idé. Och jag vet inte, kanske var det tur att det inte blev något.
Grymlings blev dock av, sedan Micke och Pugh kompletterats med Magnus Lindberg och basisten från 60-talsgruppen Tages, Göran Lagerberg.
Den där sommaren, den varma och behagliga, spelade de in sin första skiva på gården i Grymlings.
Teknikern Micke Lyander (Sandkvie studio) riggade upp en fungerande studio i det stora husets många rum, Lasse Lindbom kom med sina producentkunskaper. Lindbom har, tycker Pugh, fått alldeles för lite cred för hur stora Grymlings faktiskt blev.
De andra låtarna som blivit örhängen för eftervärden var klara, som Lindbergs ”Jag kan gå ända till Kina” och Rickfors-Rogefeldt-samarbetet ”Där gullvivan blommar”.
Men, alltså, ännu ingen hit.
– Jag tog på mig det där och åkte hem till Lokrume, tog fram gitarren och började leta. Så hittade jag den där enkla melodin...
...och the rest is history.
”Kärleken är en annorlunda lek/ett spel vi kan spela för dom som tror på den/finns det en med lite solidaritet/ går dagen att leva/natten att sova”.
...som om han inte vore historisk långt innan dess. ”Först att göra rock på svenska” (med debuten ”Ja, dä ä dä” 1969) är närmast en schablon han är svårt trött på att höra så det nämner vi inte här. Även om han naturligtvis är stolt att vara en förebild och ha påverkat andra med det han gör.
Ända sedan han som tioåring hemma i Västerås fastnade för The Everly Brothers låt ”Bye bye love” och några år senare golvades av ”Twist and shout” med The Beatles har musiken varit hans väg.
Jodå, du känner dem, alla låtar: ”Här kommer natten”, ”Dinga Linga Lena”,, ”Stockholm”, ”Snart kommer det en vind”, ”Vandrar i ett regn”.
Ja, där satt han alltså där i sin enkla hemmastudio och täljde ut den där ”Mitt bästa för dig”-figuren.
Hur vet du att det du gör verkligen kommer att slå?
– Det går aldrig att veta. Ofta tar man helt fel. Jag har gjort många låtar som jag tänkt skulle slå men som ingen lyssnar på i dag.
Och så finns det motsatta, låtar gjorda med vänster hand som helt oväntat levt kvar i årtionden. Som nyss nämnda ”Vandrar i ett regn” från liveskivan ”Ett steg till”(1975).
– Den skrev jag till min då fyraårige son en dag när han var ledsen, det gick hur snabbt som helst, sedan spelade jag den för honom och då blev han glad, ler Pugh.
En plojlåt, mer eller mindre. Men så kom den ändå med på det där turnéalbumet...och lever gott fyrtio år senare.
Så när Pugh hittat den där, som han tycker, enkla melodin till ”Mitt bästa för dej” lät han det vara så. Folk verkar gilla det närmast barnsliga, så varför inte? Vis som han var efter vandring i det där regnet.
När skivan ”Grymlings” kom ut började så ”Mitt bästa för dej”, där samtliga Grymlingsröster gör sånginsatser, klättra på listorna. Och som den klättrade.
I 23 veckor låg den på Svensktoppen, 14 av dessa på första plats. Än i dag tillhör den hans mer spelade sånger. Albumet sålde i 170 000 exemplar.
Hur känns det inombords när en låt börjar sälja och ligger högt på topplistorna?
Vi dricker kaffe, det är eftermiddag, en dag som är bra att ha, Pugh vrider och vänder på skivomslaget, är i tanken tillbaka till den där varma sommaren:
– Roligt, förstås. Det är en liten medalj, ler han. Så klart blir jag glad av att se andra bli glada av något jag gjort.
Inte skäms han heller, det har han aldrig gjort. Uppvuxen som han är i en generation där det setts som skämmigt att vara framgånsrik inom musik – läs: proggrörelsen – har han alltid ställt sig över det där.
Grymlings blev illa åtgånget i en del musikpress, det var tider då hiphop och house-musik gällde bland Stockholms innefolk, och att då komma dragande med gubbrock som luktade koskit ansågs rätt mycket b.
Illa åtgången hade han även varit tidigare, som 1978, när han oväntat ställde upp i Melodifestivalen med ”Nattmara”.
– Det var vansinnigt kul att vara med, men jag fick en del stryk. Du vet, det fick inte vara något som glittrade på den tiden, det skulle vara grått och mossa.
Det finns några sentida originalinspelningar i Pughs gömmor, bland annat ett nyskrivet skillingtryck om Tector och Hjert och avrättningen på Stenkumla backe för 140 år sedan. Inspelad i Sandkvie 2014.
Genom åren har Pugh kunnat göra som han vill. Han är privilegierad, det vet han. Har haft en del tur men också hantverksskicklighet, förstås. Och integriteten att gå sin helt egna väg.
– Jag kan välja när jag vill jobba och har man konstnärlig talang tror jag på konstnärlig frihet. Det lät fint, va? Jag är gärna runt och nosar på olika saker. Det kan så klart ge ett splittrat intryck, men vet du, det skiter jag i!
Men han tackar verkligen inte ja till allt:
– När Lasse Stefanz ville ha med mig på en platta...där gick gränsen.
Vad då? Berätta.
– Det är några år sedan nu. Warner hörde av sig om jag kunde tänka mig att medverka på en skiva de höll på med. Men jag är verkligen allergisk mot dansbandsmusik...det är dåligt, trivialt. ”Jamen Plura är med” sa dom. ”Det får han stå för” sa jag. Nej du, det blev inget med det.
Dansband har dock spelat in just ”Mitt bästa för dej”. Sten & Stanleys version vållade till och med debatt i radioprogrammet ”Efter tre” med Ulf Elfving.
Sammankopplade i etern tvingades Sten Nilsson be Pugh om ursäkt för att de missuppfattat ett ord i texten; tyranneri blev turalleri: ”Skuggorna ljuger och går förbi/möter sitt eget tyranneri”.
– Det var ingen stor grej, det var rätt roligt, egentligen. Jag menar...”turalleri!”. Men vet du vad som hände sedan?
Nej?
– Efter programmet blev jag uppringd av en språkprofessor som lät meddela att ordet tyranneri inte finns, det heter tyranni. Så jag hade också fel!
Sedan dess sjunger han just tyranni när låten framförs. Det ordet använder även Stefan Sundström i den duett-version som finns på akustiska skivan ”Pugh Opluggad”, utgiven 2005.
Maja Ivarsson gjorde ”Mitt bästa för dej” till sin i tv-programmet ”Så mycket bättre” 2012. Pugh tyckte om versionen; ”det var mycket raketbränsle i den tjejen!”.
Men så var det det där med den stulna melodin. Han kände ju så väl igen den och att stjäla någon annans slingor skulle vara så oerhört pinsamt.
– Jag tänkte att det kanske kunde vara någon tysk schlager? Men ingen av de andra kände igen den, så vi körde.
Tjugo år senare, då fyra cd-boxen ”Pugh” planerades, hittade producenten Erik Johansson, ”Eggis” kallad, låten ”Max sång” på en gammal tejp från 1972.
En originallåt av artisten själv, en helt annan text och versmelodi men med en identisk refräng, sett till melodin.
– Jag blev rätt chockad, måste jag säga.
Du hade inte en aning?
– Inte den blekaste. Märkligt ändå, att jag gjort den och lagt den på hyllan.
Så småningom kom minnena tillbaka. ”Max sång” var en del i den tänkta musikalen ”Max och Mauritz”, berättelsen om två grabbar som det gick bra och mindre bra för i livet.
– Max var den som alltid hamnade i trubbel. Jag kände honom, på riktigt. Men det där hade jag glömt, det var borta ur minnet i nästan tjugo år!
Grymlings originaluppsättning gjorde ytterligare ett album, där finns bland annat Pugh-skrivna ”En glädjesång”. När bandet 2004 återförenades för en trea sade Pugh nej tack och ersattes av Mats Ronander.
Senaste skivsläppet från Pugh kom 2008 med albumet ”Vinn hjärta vinn”. När det blir någon nästa vet han inte.
För närvarande jobbar han hemma i sin lilla studio med tolkningar och översättningar av amerikanske bluespredikanten Blind Willie Johnsons gamla religiösa låtar.