Vid sidan av heltidsarbete på förskola och familjeliv, har måleriet på senare år tagit en allt större plats i Sarah Thomasson Hellgrens liv. Ateljén ligger bara en liten bit från hemmet, i bostadsrättsföreningens pannrum. Där har hon arbetat många kvällar, nätter och helger under hösten och vintern, med den kommande utställningen.

– Det var när jag jobbade med min förra utställning i våras, som jag tänkte på om jag skulle tolka musik, just för att jag lyssnar så mycket på musik när jag målar, berättar Sarah Thomasson Hellgren.

– När jag väl hade bestämt mig var det självklart att det var Ainbusk jag skulle tolka.

Artikelbild

| Den första målningen till utställningen, "Mer än ord" är redan klar.

Den gotländska gruppens sånger betyder mycket för Sarah Thomasson Hellgren – texterna går rakt in, förklarar hon.

– När jag träffade min fru Maria för 16-17 år sedan lyssnade vi mycket på dem tillsammans.

Att välja ut någon favorit ur Ainbusks repertoar, tycker Sarah Thomasson Hellgren däremot är svårt.

– "Min gud" tycker jag väldigt mycket om, också för att det är det sista jag minns Josefin sjunga i "systrarna sisters". Och "Förevigt nu" har jag sagt att jag ska ha på min egen begravning, säger hon.

Artikelbild

| Ateljén, med målningen ”Hemma”, i förgrunden, längre in ”Jag är stolt att vara kvinna”.

Utställningen blir hennes hyllning till gruppen.

– När Josefin sen gick bort kändes det ännu viktigare, säger Sarah Thomasson Hellgren.

Artikelbild

| Närheten till ateljén gör att Sarah Thomasson Hellgren kan gå mellan den och hemmet.

Hon ville dock ha Ainbuskarnas godkännande och kontaktade först Annelie Roswall, som hon kände lite sen tidigare och som hon visste gillade hennes konst. När hon gav tummen upp vågade Sarah Thomasson Hellgren kontakta Birgitta "Bittis" Jakobsson och Marie Nilsson Lind.

– Jag ville ha Maries godkännande, eftersom det är hennes texter jag tolkar. Det var helt fantastiskt när jag fick svar från Marie. Hon skrev "gör vad du vill, vi kommer på vernissagen", så det hoppas jag att de gör. Jag har sparat det mejlet för att det var så fint.

Men att måla musik visade sig vara svårt och en helt annan process än att utgå helt från sig själv, som Sarah Thomasson Hellgren annars brukar göra.

– I början var jag väldigt förvånad, jag trodde att det skulle vara enkelt, men det var det inte alls. Jag tolkade vissa texter väldigt bildligt, men det blev inte alls bra. De första verken har jag målat över. Annars målar jag oftast abstrakt eller porträtterar kvinnokroppen.

Det tog ett tag innan Sarah Thomasson Hellgren hittade formen för att översätta Ainbusks texter till bilder.

– Vissa kan man nog se direkt vilken sång det är, andra är bara färg och struktur.

– Jag målar i akryl med medium för att skapa lite textur. Jag jobbar också mycket med lager på lager, jag vill inte att det bara ska vara penseldrag.

Totalt räknar hon med att kunna visa ett tiotal målningar på utställningen och med en dryg månad kvar till vernissage pågår arbetet fortfarande för fullt.

– Jag är inte klar, jag blir klar sista dagen ungefär – jag målar till dagen D, säger Sarah Thomasson Hellgren och visar upp sina händer som är färgfläckiga efter föregående kvälls målningssejour i ateljén.

Med en månad kvar till vernissage är nervositeten redan ett faktum.

– Jag kan inte sova. Jag tänker varje gång jag haft en utställning att nej, det här är sista gången, det här är för jobbigt. Men sen går det några veckor och sen börjar det klia i fingrarna.