När Staffan Cederborg var 14 år började han skriva egna låtar. Fem år senare sa han upp sig från jobbet för att skriva en roman, men det blev inte riktigt som han tänkt sig.
– Jag skrev fem eller sex sidor innan jag gav upp. Efter det höll jag på lite då och då. Jag skrev mycket som hamnade i byrålådan. Men 1998, när jag arbetade på Strindbergmuseet, fick jag en bilderbok utgiven. Då trodde jag att nu kommer allt bara att rulla på, men den sålde kanske tusen exemplar, berättar han.
I dag har han fem utgivna barn- och ungdomsböcker bakom sig. Staffan Cederborgs bok ”Hjärnpunka” från 2014 hade nyligen premiär på Länsteatern i form av en musikal. Boken och föreställningen handlar om 12-åriga Leo, spelad av Erik Törner, som är förälskad i Isabella. Han har dock en hel del emot sig, till exempel är han inte bra på fotboll. Men snart stundar en klassresa, då allt kan hända. Staffan Cederborg berättar att han inte tvekade att säga ja när han fick frågan av Länsteatern.
– Jag har inte svårt att lämna ifrån mig grejer som jag är klar med. Jag tänker film när jag skriver, jag ser det som filmscener och försöker att ha det tempot, berättar han.
Han är väldigt nöjd med resultatet.
– Det går inte riktigt att beskriva, det är en konstig känsla. Jag blir rörd och fascinerad, det är konstigt att se sina ord gestaltas, säger Staffan Cederborg.
Staffan Cederborg är nu aktuell med uppföljningen ”Hjärnsmälta”, som kom ut i april. Där får vi följa Leo som precis börjat årskurs 7 och hamnat i puberteten. Leo ska åka med sin flickvän till Sardinien på höstlovet, där det uppstår problem.
– Rösten hade jag redan, jag behövde bara hitta en intrig som funkade och en slags återkommande hook. Det var då jag kom på ”Guds buggar”, säger han och fortsätter:
– Guds buggar är felen som begåtts i evolutionen, om det är något man tycker är fel kan man skylla på Gud. I boken finns fem sådana och en av dem är puberteten, varför den infaller som den gör, att man blir ful och den är så jobbig, säger han.
Varför valde du att skriva ungdomsböcker?
– Det är en fråga som aldrig ställs till vuxenboksförfattare. Jag tycker att det är konstigt att inte fler skriver ungdomsböcker, eller det är i alla fall ganska få medelålders män som gör det. För min del handlar det delvis om att barndomen och ungdomen är en stark period i ens liv. Det är en spännande tid att skriva om eftersom den formar ens identitet, säger Staffan Cederborg.
Han tycker inte att det finns så stora skillnader mellan att skriva för vuxna eller för ungdomar, men några saker kan vara bra att tänka på, berättar han:
– Största skillnaden är att huvudpersonen ska vara i samma ålder som målgruppen är. Det är även svårt att dröja sig kvar i varje scen utan man måste gå vidare ganska snabbt, berättar Staffan Cederborg.
För drygt 20 år sedan flyttade Staffan Cederborg med frun Kerstin Rosenkvist och deras två barn från Stockholm till Östergarn. Först hyrde de ett boende i Katthammarsvik innan de hittade en egen tomt och byggde hus.
– Vi stod inte ut i storstaden. Vi blev väldigt väl mottagna och efter två veckor hade vi lärt känna fler här än vi gjorde på två år i Stockholm, säger Kerstin Rosenkvist.
Staffan Cederborg arbetar på Riksantikvarieämbetet som verksamhetsutvecklare. Han håller även i en skrivarkurs på Studiefrämjandet, så på sistone har det inte funnits mycket tid över till hans eget skrivande.
– Jag behöver en till två dagar i ställtid för att komma igång. Då läser jag igenom det jag har skrivit, men det mesta av arbetet sker inte vid datorn utan när jag till exempel promenerar, säger han.
Staffan Cederborg har flera bokprojekt på gång, varav en av dem är en skräckberättelse för vuxna.
– Jag har ett par tre projekt. Det går inte att skriva på fler saker samtidigt så jag får bestämma mig för en och sedan köra på den. Men det kan bli en uppföljning på böckerna om Leo, säger han.
Inspirationen kan komma från filmer, böcker eller vetenskapsnyheter. Men en del hämtar han från sina egna tonår.
– Framför allt känslor. Bland annat utsattheten, att inte få den man tycker om, säger Staffan Cederborg.
Känner du att du gör skillnad för unga?
– Jag inbillar mig inte att alla känner igen sig, men jag hoppas kunna ingjuta hopp, igenkänning och vetskapen om att man inte är ensam, säger Staffan Cederborg.